Foto: Lars Pehrson
För ett halvår sedan flyttade familjen Lindell ut från sin 70-talsvilla och in i det specialdesignade huset i Hässelby i Stockholm.
Målet var att minska sitt koldioxidavtryck från 7,29 ton till 1 ton per person och år. Till sin hjälp har familjen haft den senaste tekniken – elbil, vitvaror och ett solpanelsklätt hem – och experthjälp i form av bland annat energirådgivare och dietist.
–Vi har tyvärr ingen mjölk, säger Nils Lindell, 53, och ställer fram en kaffekopp på bordet.
Det är två veckor kvar till utflytt och det börjar bli dags för familjen att summera halvåret som klimatfamilj, när SvD hälsar på. För att pressa ihop det koldioxidavtryck familjen lämnar efter sig så mycket som möjligt har Lindells slopat mejerivarorna.
–Vi landade i vegankost, fast utan tomat och gurka. Det är inget vi är beredda att fortsätta med, men det har varit intressant att testa, säger Nils Lindell.
Projektet kallas ”One tonne life”, ettonsliv.
Ett ton är den nivå som bedömare anser att koldioxidavtrycket måste ner till per person och år för att medeltemperaturen på jorden inte ska öka mer än två grader.
I Sverige låg genomsnittpersonens koldioxidavtryck 2008 på 8,4 ton, enligt Världsnaturfonden.
–För att försöka maxa läget stängde vi av ett rum, för att simulera mindre bostadsyta. Vi fikade inte på stan, vi tog med matlåda ut. Det blev nästan som ett klimatkloster, säger Nils Lindell.
Han tror att familjen skulle kunna få ner utsläppen med några hundra kilo till per person.
–Men skulle man orka hålla i det på lång sikt? Förmodligen inte, det skulle bli ganska asketiskt. Man kliver ur ramarna för en vardagstillvaro och passar inte riktigt in i omgivningen. Det kan hända att alla måste leva så en vacker dag, men går man för långt före blir livet utmanande i förhållande till vad man är van vid, säger Nils Lindell.
Det som familjen trodde skulle bli svårt när de gick med i projektet var förutom maten krångel att ta sig till jobbet. Men att klara sig på en bil i stället för två, och resa kollektivt till arbetet, var mer en ”mental grej” än ett reellt problem. Och de första stegen i att klimatanpassa maten, äta säsongsbetonat, blanda linser i nötfärsen och överhuvudtaget äta mindre kött var inte så krävande.Det blev nästan som ett klimatkloster. Att minska koldioxidutsläppen så pass radikalt kostar på, särskilt när omgivningen lever på det gamla vanliga sättet, konstaterar Nils Lindell.
Nils Lindell
–Vi har bekanta som också påverkats. De försöker att äta mer klimatsmart och pendla smartare. Huset är ju svårare, då får man göra investeringar, säger Nils Lindell.
Dottern Hannah Lindell, 17, beskriver den senaste tidens ”Robinson-veckor”, när köttet och mejeriprodukterna försvann, som utmanande. Annars tycker hon inte att det varit några problem att äta smartare.
–Framförallt att äta säsongsbetonat. Man tittar på vad som kan växa ute och äter inte jordgubbar mitt i vintern, säger hon.
Hannah Lindell är nöjd med att familjemedlemmarna nått ner till 1,5 ton per person och tycker inte att projektet påverkat henne negativt.
–Jag har ändå kunnat göra saker jag vill. Det handlar om att leva smart.
Den 13 juni är det utflyttningsdags. Nils Lindell tror att familjen kommer att försöka leva mer klimatsmart än tidigare och att deras klimatavtryck minskar med några ton per person.
–Vi kommer inte vara några klimatets moder Teresa. Men det kommer att vara annorlunda, det är jag övertygad om.
