Studien har gjorts av Greg Holland vid the National Center for Atmospheric Research (NCAR) och Peter Webster vid Georgia Institute of Technology och publiceras idag elektroniskt på Proceedings of the Royal Society of London.
De ovanligt våldsamma orkansäsongerna 2004 och 2005 har väckt frågan om de mer intensiva tropiska cyklonerna kan förklaras med naturliga cykler, global uppvärmning eller något annat. Den nya studien pekar på att naturliga cykler troligtvis inte är den enda förklaringen, eftersom ökningen av ovädren skett under hela förra seklet och inte sammanfallit med naturliga varationer. Studien omfattar perioden 1900 till 2005.
–Det mest anmärkningsvärda är att vi kan visa på en 100-procentig ökning i antalet orkaner på ett sekel. Siffrorna visar klart att klimatförändringar är av avgörande betydelse för ökningen, säger Greg Holland.
Forskarnas analyser ringar in treperioder sedan år 1900. Under två perioder har det årliga antalet orkaner och tropiska stormar ökat dramatiskt och sedan stabiliserat sig på samma höga nivå. Under den första perioden, mellan år 1900 och 1930, inträffade i snitt sex tropiska cykloner eller stormar per år över Atlanten. Mellan 1930 och 1940 ökade antalet till i snitt tio. Under den sista studerade perioden, 1995–2005, inträffade i snitt 15 orkaner årligen.
–Den andra ökningsperioden är vi inne i nu och den har inte stabiliserats än, så det kan bli ännu fler orkaner framöver.
Forskarna drar slutsatsen att uppvärmningen av ytvattnet i haven och förändrade vindriktningar som hör ihop med den globala uppvärmningen ligger bakom en stor del av ökningen av antalet orkaner. De pekar också på ett starkt samband mellan ökningen av antalet stormar och de höjda temperaturerna av ytvattnet i världshaven. Ytvattnets temperatur har ökat med cirka 1 grad i östra Atlanten på 100 år, och studien visar att förändringarna i temperaturen på havsvattnet inträffat precis åren före perioder då antalet stormar ökat dramatiskt.
–När det gäller temperaturökningen i ytvattnet på 1930-talet kan vi se att de naturliga variationerna spelade en relativt stor roll, medan den globala uppvärmningen hade liten betydelse. Idag är det precis tvärtom.
Erland Källén, professor i meteorologi vid Stockholms universitet, understryker att studien ligger i linje med ett påpekande från FN:s klimatpanel IPCC i februari i år om sambandet mellan förhöjda ytvattentemperaturer och den stora ökningen av antalet orkaner från mitten av 1990-talet.
– Panelen pekade på sambandet mellan de ökade temperaturerna av ytvattnet och en ökad tropisk cyklonaktivitet, särskilt över atlantområdet, och att det verkar hänga i hop med den globala uppvärmningen som i sin tur beror på människans utsläpp av koldioxid. Webster visade för två-tre år sedan med hjälp av satellit-observationer från 1970 hur antalet tropiska cykloner ökat, och det här visar alltså att ökningen skett sedan början av seklet, säger Erland Källén.
Samtidigt pekar andra färska forskningsrapporter i en annan riktning. En grupp amerikanska forskare som studerat korallreven i Karibiska havet kom i våras till slutsatsen att ökningen av de tropiska cyklonerna hörde samman med förändringar som ligger i linje med naturliga cykler.
–Men den studien var mer begränsad. Den här verkar mer robust, säger Erland Källén.
Klimatändringar ger fler stormar
Antalet orkaner över Atlanten har fördubblats under de senaste 100 åren. Den globala uppvärmningen tros ligga bakom den dramatiska ökningen, enligt en ny amerikansk forskningsstudie.
Orkan: virvelstorm. Benämning på vindstyrka 12 och över på Beaufortskalan.
Vindens hastighet är minst 32,7 m/s Tropisk cyklon: tropisk virvelstorm. Intensivt lågtryck som bildas över hav i tropiska områden med hög ytvattentemperatur och fuktig, instabil luft i den överliggande atmosfären.
Vindhastigheten uppgår till orkanstyrka, minst 32,7 m/s.








