Som SvD avslöjade den 8 december är det Ryssland, Kina och Iran som bedriver det intensivaste spionaget i Sverige. Säkerhetspolisens uppdrag är att minska sådan underrättelseverksamhet. Av den miljard kronor som Säpo får i anslag går numera 12 procent till att bekämpa främmande underrättelsetjänster i Sverige.

Hur många som arbetar vid kontraspionaget är hemligt, men enligt SvD:s uppskattning cirka 100 personer.

Det innebär en minskning eftersom kontraterrorism och personskydd tar alltmer av Säpos resurser.

–Vi har fortfarande en god förmåga att bedriva kontraspionage, försäkrar Säpo-chefen Anders Thornberg.

Det första steget i Säpos spionjakt är att identifiera de underrättelseofficerare som uppträder under täckmantel i Sverige – ofta som diplomater, affärsmän eller journalister. Täckmanteln används för att närma sig personer i Sverige, inleda en kontakt och stegvis värva dem som agenter (se nedan).

–En jordbruksattaché som går på många mässor för nanoteknik kan väcka misstankar, liksom en diplomat som arbetar väldigt mycket. Flera timmars resande på väg till ett möte för att skaka av sig våra spanare är ett annat beteende som vi kan finna intressant, förklarar ”Markus” kontraspionagets operativa ledare.

Nästa steg är att Säpo startar en förundersökning. Då kan en domstol godkänna tvångsmedel som telefonavlyssning, kontroll av teletrafik och buggning. Kontraspionaget inleder ”tiotals” förundersökningar varje år.

På 1900-talet skedde kontakten med agenterna bland annat genom spionbrevlådor under stenar eller i träd. I dag finns internet, mejlkonton, Facebook och Twitter. Hemliga meddelanden kan krypteras och döljas i exempelvis bilder. Men fortfarande måste människor träffas.

–Det mänskliga mötet är helt avgörande för att en agent ska orka jobba i längden. Agenten måste dölja verksamheten för andra och känner sig alltmer ensam. Det är ett schizofrent liv och du kan börja bli paranoid. Då måste handledare och agent mötas, berättar Wilhelm Unge, Säpos chefsanalytiker för kontraspionaget.

Sådana möten är guld värda för Säpos spanare. En karta över Sovjets aktiviteter i Stockholm på 1960-talet visar att Djurgården var den vanligaste mötesplatsen. Det var där storspionen Stig Wennerström skuggades 1961 – och där kan även i dag agenter skuggas av Säpos spanare.

–Jajamän, det ser likadant ut. Några av de gamla metoderna är ju nästan vattentäta, säger Unge.

Steg tre från Säpos sida är vad de kallar åtgärder. Oftast kontaktas den som är på väg att värvas som agent för ett varnande samtal. Klart är att ”hundratals” sådana samtal genomförs varje år. Enligt Säpo är detta deras mest effektiva metod.

I några fall inleder Säpo också en störande ”motoperation” där agenten blir dubbelagent för svensk räkning. Detta för att avslöja vad den främmande makten är ute efter och hur den arbetar.

Att någon grips för spioneri är ovanligt, i snitt en gång per år. Lika sällan brukar en underrättelseofficer utvisas.

Skogspartierna på Djurgården i Stockholm används än i dag av främmande makt för diskreta möten. Kartan har fram till nu varit hemlig . Den visar Säpos kartläggning av sovjeti sk beskickningspersonals mötesplatser och hem liga brevlådor i Stockholm 1960 – 6 8 . En måndag i september 1961 upptäckte Säpos spanare att den misstänkte storspionen Stig Wennerström (bilden) på lunchen kört ut till Djurgården. De fann hans röda bil parkerad intill Rosendalsvägen, men inte Wennerström själv. Intill har Säpo markerat var ryssar uppträtt konspiratoriskt vid andra tillfällen. ( De vita nålarna 83 och 36 ) . I   närheten fanns de två gula nålarna (21 och 44) som anger konstaterade spionbrev lådor. De många röda nålarna anger olika platser för ”misstänkt brevlåda, mötes- eller märkesplats”.