Flaggan i topp – det blev en utan snopp! Så borde det heta. För att vara flicka i dagens Sverige är helt klart att föredra. Hela världen ligger öppen som ett dignande julbord. Är du blyg är det inget konstigt med det. Är du framåt blir du uppmuntrad. Gillar du dans, prinsesskläder, sitta stilla och pyssla och leka mamma, pappa, barn – go ahead. Är du mer inne på kampsport, hockey och att klättra i träd, uppmuntras du att klättra ännu lite högre.
Eller varför inte göra lite av varje? Som de flesta små flickor faktiskt gör.
Pojkars liv är betydligt mer begränsat. Det behöver vi bara gå in i närmaste klädbutik för att konstatera. Tjejavdelningens kläder sprakar i alla regnbågens färger. Pojkavdelningen drunknar i murrigt marinblått, mossgrönt, beigt och svart. Killar förväntas vara aktiva, ta plats och gilla hårda sporter som hockey. En tillbakadragen pojke som älskar dans, teater och helst myser i dockvrån anses apart.
Flickor kan vara tomte, pepparkaksgubbe, stjärngosse, tärna eller lucia. Det får inte pojkar. En kille på Lillerudsgymnasiet i Karlstad tvingades i år till exempel dra tillbaka sin kandidatur efter att ha blivit trakasserad på nätet. Och när niondeklassaren Freddy Karlberg vann en klar seger, med nästan 50 procent av rösterna, i luciavalet på Södra skolan i Motala ogiltig- förklarade rektorn, Birgitta Wessman, valet. Hon gav lussetiteln till en kvinnlig elev i stället. Det förklarade hon med att: ”För mig är traditionen att Lucia var en kvinna och har varit en kvinna genom tiderna”. Med tillägget: ”Det här har inget med kön att göra”.
Vi tar det en gång till. Det har ingenting med kön att göra – det är bara tradition.
Ungefär som motståndet mot kvinnliga präster. Och kvinnliga rektorer för den delen en gång i tiden.
Dessutom kan inte rektorn sin historia. Lucia är ett firande som kokats ihop av medeltida supfester för att hålla Lucifer (Lusse) borta under den mörkaste vinternatten, en tysk sed där lussekronan är en gloria och lucian Jesusbarnet och ”Staffans- visor”, ett innovativt sätt för svenska gymnasie-elever att tjäna ihop pengar för att ha råd att resa hem över julhelgen. Det första offentliga lucia- tåget anordnas faktiskt först på 1920-talet. Och vårt svenska luciafirande har egentligen ingenting med det kvinnliga helgonet från Syrakusa att göra.
Nu tror jag inte att motståndet mot de manliga luciorna egentligen har så mycket att göra med ängsligt bevarande av gamla traditioner. Nej, det är nog den gamla vanliga bög- och kvinnoskräcken som spökar.
När killar gör ”kvinnliga” saker blir de ”svaga” och en svag man är en löjlig man som vi gärna gör oss lustiga över. Men också en farlig man, en revolutionär man som utmanar manligheten och måste avväpnas. Därför stänger vi in dem i deras blåa pojkrum. Och så fortgår diskrimineringen av våra pojkar.
Klart grabbarna ska få vara lucior. Det väntar en hel värld där ute. Varför ska de nöja sig med halva?
