GÄVLE Stockholm, New York, Furuvik, Stockholm och så en snabbvisit till Gävle innan han återvänder till Stockholm igen. Det är bråda dagar för Lars-Åke Wilhelmsson, som på måndag fyller 50 år.

– Det känns lättare att fylla 50 än 40 och jag mår bättre än när jag fyllde 30, säger han.

Det har varit ett stort pussel att få till vårt möte eftersom Lars-Åke Wilhelmsson farit fram och tillbaka, haft almanackan fulltecknad och varit fullt sysselsatt med att sy kläderna till föreställningen The Producers – Det våras för Hitler – som har premiär om exakt två veckor på China teatern i Stockholm. Så mycket jobb att hans ständiga vapendragare, borderterriern Pajas får bo hos sin hundvakt i Furuvik på heltid för att inte bli för stressad.

Men nu sitter vi till sist på en parkbänk i Gävle framför Eric Grates gigantiska granitskulptur Gudinna i hyperboreiskt hav, eller ”Fnasket i plasket” som hon kallas i folkmun. Lars-Åke Wilhelmsson är här några timmar för att lägga ett sångpålägg för ett ännu så länge hemligt projekt.

Men premiären för The Producers närmar sig och Lars-Åke Wilhelmsson är inne i slutfasen med långa och många arbetsdagar.

– Just nu har jag bara olika storlekar på huvudpersonerna och listor på klädbyten i huvudet. Det går åt 58 kostymer bara de första tio minuterna och vi använder 420 plagg till föreställningen.

– Jag har inte hunnit tänka så mycket på att jag fyller 50 eftersom det är fullt upp med jobbet. Men åren mellan 45 och 50 har nog varit de bästa i hela mitt liv kan jag säga. Nu törs jag tacka nej till jobb och kan välja mer, det vågade jag aldrig göra förr, säger Lars-Åke Wilhelmsson som lever ett parallellt liv med sitt alias Babsan.

Babsan föddes i början av 1990-talet och denna frispråkiga medelålders kvinna som botar tristessen med glitter och glamour har levt längre och blivit folkligare än Lars-Åke Wilhelmsson någonsin kunnat ana. I sommar var hon till exempel ett stående inslag i Allsång på Skansen.

– Jag trodde Babsan skulle vara död och nerlagd för länge sedan. Varför hon fortfarande är så populär? Ingen aning. Antagligen är det för att jag är ensam om det här och att hon har blivit så galet folkkär, säger Lars-Åke Wilhelmsson efter att ha tänkt en stund.

Lars-Åke Wilhelmsson är alltid lika pratsam, lättsam och öppen. Och jag undrar hur han hanterar dagen när premiären är över och allt bara tvärt tar slut efter så lång tid med bara jobb, jobb, jobb…

– Det är hemskt. När alla andra har premiärfest och ska precis sätta igång med att jobba på allvar, då kliver jag av, det är en halvkonstig känsla, lite deprimerande, säger Lars-Åke Wilhelmsson.

Han har med ålderns rätt dragit ner på gigen med Babsan och finner ro i sin stuga intill sjön Trösken i Furuvik. Men någon livskamrat har det inte blivit än.

– Tyvärr lever jag inte tillsammans med någon. En del brukar säga att jag har valt det livet själv, då blir jag lite ledsen. Alla vill ha någon att dela sitt liv med, säger han utan någon bitterhet.

Har du några kandidater?

– Alla mina hemliga förälskelser är upptagna, både tjejer och killar. Men jag är ju inte ensam utan har massor med vänner. Och så är jag oerhört tacksam för min syster och hennes barn som jag verkligen har en nära relation med.

Babsan då, tröttnar du aldrig på henne?

– Så länge jag får nytt material så kommer hon att hänga med. Jag tycker om henne privat men skulle inte vilja umgås med henne varje dag, men att träffas ibland är kul. Hon är ju mitt jobb, jag har aldrig varit transvestit. Det värsta är att hon börjar ta all plats i mitt hem med alla sina kläder.