”Kjell-Olof Feldt svek s”

Förre finansministern Kjell-Olof Feldt och hans gamla medarbetare har odlat en falsk myt. Feldt avgick inte för att han hade misslyckats att få igenom sin ekonomiska politik i regeringen. Det fanns inget stort krispaket att köra över. Det skriver den förre statsministern Ingvar Carlsson i en självbiografi som publiceras i morgon.


Still going strong. Ingvar Carlsson propagerar för euron tillsammans med EU-kommissionären Margot Wallström sommaren 2003.

Redan när Kjell-Olof Feldt avgick från finansministerposten i samband med regeringskrisen 1990 och ett år senare publicerade sin bok Alla dessa dagar lovade Ingvar Carlsson att så småningom ge sin version.

Det gör han nu med besked. I Så tänkte jag (Hjalmarsson & Högberg) skildrar Carlsson på över 630 sidor sin tid som statsminister mellan 1986 och 1996. Och ett återkommande tema är Kjell-Olof Feldts svek.

I stället för att självkritiskt ta sitt ansvar för att regeringen tappade kontrollen över ekonomin har Feldt i sin bok och andra sammanhang enligt Carlsson klagat över att han inte fick föra den politik han ville:
”Sanningen är att han varken för mig eller regeringen presenterade en alternativ finanspolitik eller ett radikalt sparprogram som skulle kunna komma till rätta med balansproblemen”, skriver Ingvar Carlsson och beskriver Kjell-Olof Feldt som närmast handlingsförlamad det sista året. Feldt hade tröttnat, han hade bett att få lämna regeringen långt innan regeringskrisen kom.

Och när Kjell-Olof Feldt kom med sin bok inför valet 1991 så slutade Ingvar Carlsson att försvara honom inför sina egna medarbetare. Där skrev den förre finansministern att socialdemokraterna mer eller mindre bluffat om det ekonomiska läget i valrörelsen 1988.
”Varför satte han detta vapen i händerna på socialdemokraternas motståndare? Varför väntade han inte med publiceringen till efter valet”, frågar Ingvar Carlsson som fortfarande inte fått någon ”förklaring till det som jag upplevde som ett stort svek”.

Förutom den sista tiden var annars samarbetet dem emellan gott. När exempelvis Feldt ställde ultimatum att han skulle lämna regeringen om Anna-Greta Leijon kom tillbaka som statsråd efter valet 1988 så var det en av huvudförklaringarna till att Leijon aldrig kom in i regeringen igen.
Carlsson hade lovat Anna-Greta Leijon en ”tung statsrådspost” igen om socialdemokraterna vann valet, sedan hon tvingats avgå efter att som justitieminister ha skrivit ett rekommendationsbrev till privatspanaren Ebbe Carlsson som försökte hjälpa polisen att hitta Olof Palmes mördare.

I sak är han numera övertygad om att överhettningen i slutet av 1980-talet och den åtföljande utdragna ekonomiska krisen berodde på avregleringen av kreditmarknaden 1985. Den våldsamt ökade utlåningen skulle ha motverkats genom att ”den fasta växelkursen borde ha släppts och följts av en kraftig räntehöjning”.
Socialdemokraterna förlorade valet 1991 men blev ändå djupt involverade i att försöka rädda just den fasta valutakursen. Carlsson beskriver hur krisförhandlingarna gick till och här blir det särskilt tydligt hur illa han tycker om skildringens onda genius, den dåvarande moderate partiledaren Carl Bildt.

Kulturkrocken mellan den i Carlssons ögon nonchalante nye statsministern som ville prata ”nuffror” ledde till vredesutbrott som finns ordagrant återgivet. Liksom hur folkpartiledaren Bengt Westerberg räddade de fortsatta samtalen genom att skämtsamt leka pressfotograf och plåta alla arga miner. Nu föll ändå kronan efter ett uppehållande försvar som kostade hundratusentals jobb.

Av boken framgår också att Ingvar Carlsson hade svårt för LO:s dåvarande ordförande Stig Malm som ”han aldrig kände sig trygg i sin relation till”. Bättre var då kontakterna med de forna borgerliga partiledarna Ulf Adelsohn (m), Bengt Westerberg (fp) och Olof Johansson (c).
Carlsson antyder till och med att socialdemokraterna och moderaterna skulle ha kunnat göra upp om Ulf Adelsohn fortsatt som oppositionsledare: ”Hade vi tillsammans förmått utveckla ett samarbete över blockgränsen?” frågar han sig.

Anders Jonsson
08-13 50 00, anders.jonsson@svd.se

  • Kopiera sidans adress

Fakta

Ingvar Carlssons tid som statsminister
Mars 86: Carlsson efterträder Olof Palme som socialdemokratisk partiledare och statsminister.
Höst 87: Kjell-Olof Feldt utses till världsmästare i ekonomi av Veckans affärer.
Sommar 88: Feldt förvarnar om att han vill lägga av.
Vår 89: Den ekonomiska krisen tar fart.
Nov 89: Feldt vill avgå – övertalas att stanna till sommaren därpå.
8 februari 90: Regeringen lägger fram stoppaketet med pris- och lönestopp.
15 februari: Regeringen röstas ner och Ingvar Carlsson avgår, men fortsätter leda expeditionsministär.
16 feb: Feldt avgår och lämnar partipolitiken.
26 feb: Ingvar Carlsson väljs åter till statsminister. Allan Larsson blir finansminister.
Vår 90: Uppgörelser med centern och folkpartiet om den ekonomiska politiken.
April 91: Feldts bok Alla dessa dagar kommer ut och blir enligt Carlsson ”ett vapen i händerna på den borgerliga oppositionen”.
Sep 91: Socialdemokraterna förlorar valet – Ingvar Carlsson avgår och ersätts av Carl Bildt (m).
Höst 92: Valutan strömmar ur landet, Riksbanken höjer räntan till 500 procent, socialdemokraterna gör två uppgörelser med den borgerliga regeringen för att försvara den fasta kronkursen men den 19 november släpps valutan.
18 september 94: Socialdemokraterna vinner valet och Ingvar Carlsson återkommer som statsminister.
15 mars 96: Ingvar Carlsson avgår och efterträds av Göran Persson som partiledare och statsminister.

”Du ska ha klart för dig Carl Bildt, att det är inte för din skull jag sitter här i natt. Du var inte beredd att stödja mig som statsminister när jag behövde hjälp 1990. Men det gjorde två andra partiledare runt det här bordet. Därför är vi socialdemokrater här. Du måste lägga om stilen om det ska bli något resultat.”
Ingvar Carlsson läxar upp moderatledaren vid krisförhandlingar med honom, Bengt Westerberg (fp) och Olof Johansson (c) hösten 1992.

Visa mer fakta
Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!

Toppnyheter just nu

Just nu: Stort antal slag dödade åttaåring

Åklagaren håller presskonferens om mordet i Kristianstad.

<b>Miguel Arias Cañete, Spanien. Klimatfrågor</b><br />
Miguel Arias Cañete genomled ett stormigt förhör i EU-parlamentet, där ledamöterna inte såg med blida ögon på spanjorens oljeaffärer och syn på kvinnor. Den mest brännande frågan handlade om att Cañete fram tills bara helt nyligen hade stora andelar i två oljebolag. Även hans fru och son, som var ordförande i ett av oljebolagen, har nyligen sålt sina aktier. Flera EU-parlamentariker protesterade också mot kommentarer Cañete gjort under sin politiska karriär i Spanien om att män är smartare än kvinnor. Cañete fick vackert be om ursäkt för de sexistiska uttalandena. eu-kommissionen

”Män är smartare än kvinnor”

Tvingades be om ursäkt • Här är de mest omtalade kommissionärerna.

Betalade sex miljoner – för fyra kilobyte

Apple-datorn satte nytt prisrekord på auktion.

Klarar du mattedelen på högskoleprovet?

2 dagar kvar

Kan du kvantitativa jämförelser?

SMHI varnar för snöfall i dag

försmak av vintern

Kan komma upp till en decimeter.

Därför får du vinterdepression

Nedstämd?

Nu kan forskare veta varför.

”Ryssland vill testa sina nya ubåtar”

Ubåtsjakt

Expert i USA om trolig kränkning.

Så hånas svenska ubåtsinsatsen

Sökinsats

Moscow times listar ”teorierna” om den okända farkosten.

Nu dumpar Microsoft Nokias varumärke

Namnbytet får genomslag i Frankrike först.

Harper: Det var
ett terrorattentat

Ottawa

”Vi låter oss inte skrämmas.”

Detta är Europas tio värsta flygplatser

ny lista

"Sliten och varken ren eller vänlig."

”Jag drabbades av svår kramp”

Löpning

Tobias om sitt svåra lopp.