Man kan tycka att läkare i traditionell kinesisk medicin (Tcm) borde vara rätt nöjda. Inte nog med att staten satsar mer pengar än någonsin på det. I den allmänna vårdreformen som nu rullas ut över landet är Tcm en grundpelare. Minsta byklinik rapporteras behöva ha ett lager på över 600 billiga mediciner tillgängliga för folket, varav en tredjedel förväntas vara Tcm-mediciner. På andra änden av inkomstskalan öppnas exklusiva Tcm-spa och svenskar reser till Kina för att söka hjälp där västerländsk medicin inte fungerar. Samtidigt åker kinesiska läkare ut i världen och sprider sina kunskaper.

I Zambias huvudstad Lusaka fanns det hela 16 kinesiska kliniker när jag var där 2009. På Renai-sjukhuset mötte jag patienten

Bwaly Chitalu, 33 år. Han berättade hur doktor Liu Xiaoping från Henanprovinsen hade botat hans malaria med örtmediciner.

– Liu är inte som zambiska läkare som bara försöker lura en och ta ens pengar. Hon vill hjälpa vårt samhälle, sade Bwaly.

I Kina genomsyrar Tcm-filosofi samhället sedan urminnes tider. Allt från koncept som västerlänningar ofta tycker är för-virrande, som talet om balans mellan mat med ”kalla” eller ”heta” egenskaper (apelsin är kall, mandarin är varm). Men även handfast bondförnuft: En kinesisk kycklingsoppa är ofta rena naturapotektet, med ginseng, ingefära, gojibär och andra Tcm-stapelvaror. Kinas medellivslängd är nu hela 75 år från födseln. Sveriges är 81 år – trots att medelsvensken är rikare och inte behöver utsättas för Kinas miljöförstöring. Det finns en mörk undersida också. Tcm driver handeln av utrotningshotade djur. Men det är illegalt, och exempelvis min akupunktör, doktor An i Peking, skriver inte ut tigerben mot reumatism längre. Han är inte heller rädd för teknologi: både magnetröntgen och akupunkturnålar är numera självklara redskap. Men är läkarna nöjda? Svaret är ett unisont: Nej!

Doktor Zheng Huayi, 60 år, som undervisar på akademin för kinesisk medicin i Peking klagar att Tcm är i kris. Doktorerna har mindervärdeskomplex mot västerländsk medicin och känner att de måste bevisa sig vetenskapligt. Den femåriga läkarutbildningen sker numera i föreläsningssalar, och inte som förr när lärjungar följde en mästare i åratal för att lära sig hur denne tog puls, inspekterade tungor, satte nålar och ordinerade recept. De måste ha en enorm kunskapsbank: ett sjukhus använder regelbundet 300–400 olika växter, uppskattar doktor An, därtill tillkommer djur-delar och mineraler. Dagens kineser har inte tålamod att ägna 8–20 år åt att bemästra yrket, säger Zheng.

Även folket ser numera Tcm bara som ett komplement till västerländsk medicin, klagar hon.

– De äldre läkarna är riktigt oroliga för det kommer inte fram tillräckligt många nya unga. Doktor An säger att utarmade jordar, konstgödsel och bekämpningsmedel har sugit läkekraft ur örterna. Men även om de är pessimistiska så kommer Tcm nog att fortsätta sitt segertåg över världen. Anledningen är den bästa: patienterna verkar tycka att det funkar.