”Till och med min egen son, lille Xilai, slog nästan ihjäl mig (på kritikmötet). Han sparkade sönder tre revben på mig när jag låg på marken. När jag såg honom stå där: utan medkänsla för sin egen far tänkte jag: Den pojken har alla förutsättningar att bli en framtida ledare i vårt parti!”

Citatet uppges den ”odödlige” partiveteranen Bo Yibo ha sagt år 1983 i en intervju med författaren Yang Guang om kulturrevolutionen (1966-76). 1967 störtade rödgardister Bo tillsammans med stora delar av partitoppen.

De flesta av dagens tjänstemän i Bo Xilais ålder var rödgardister – hjärntvättade maoister – under sina mest formbara ungdomsår. De var både offer och förövare. När sektledaren Mao inte längre hade användning för dem skickades de ut på landsbygden, eller i fängelse. I december 1967 var det ”lille Xilais” tur att bli gripen. Han torterades och släpptes inte förrän 1972. Xilais mor miste livet.

Kinas statsledare Lilu Shaoqi dog 1969 övergiven i en fängelsecell, nedkletad i sin egen avföring och spyor.

Hans son Liu Yuan är i dag en krigshetsande toppgeneral, känd för citat som: ”Människan kan inte överleva utan att döda!” Liu är nära vän med Kinas nästa president Xi Jinping. Xis far var även han toppman i partiet, men förnedrades på kritikmöten och kastades i fängelse. Som 15-åring skickades Xi från hemmet i Peking till att leva i en grotta i Shaanxiprovinsen. President Hu Jintaos far torterades som klassfiende (han hade ett litet tehus), knäcktes och dog i förtid 1978.

Trots detta har Bo, Hu och de andra förblivit obrottsligt lojala mot partiet. Bo Yibo var med och beordrade massakern vid Himmelska fridens torg 1989.

Hu Jintao har under sina tio år som generalsekreterare inte gjort något försök att göra upp med kulturrevolutionen. Inte ens med hans familjs plågoandar. När fadern dog åkte Hu tillbaka till sin hemstad, Taizhou i Jiangsuprovinsen, Han bjöd in de lokala tjänstemännen på en flott bankett; för att smörja dem till att rehabilitera faderns ”brott”. Ingen dök upp. Hu har aldrig återvänt sedan dess. I hans officiella biografi är hemorten bortretuscherad. Så lögnerna staplas på lögner och utåt håller man enad fasad. Men inuti bär Kinas ledare gissningsvis på trauman.

Grundligt utbildad i cyniska maktkamper kunde Bo Xilai göra snabb karriär, precis som fadern förutspått. Han byggde en satsning mot partitoppen på en Mao-nostalgisk politik. Lille Xilai lät massorna i megastaden Chongqing sjunga ”röda sånger” från kulturrevolutionen och applådera hans ”slå svart”-kampanjer: godtyckliga massgripanden av påstådd maffia och affärsmän, som torterades till erkännanden. Deras tillgångar påstås han sedan ha sålt till vrakpris åt allierade i militären och partiet.

Nu har Bo Xilai rensats ut från politbyrån i ännu en maktkamp. Medan chockerande detaljer om den ”röda terrorn” i Chongqing läcker ut kan man fråga sig: Varför funkar Kina på det här sättet? Varifrån kommer all korruption och cynism? Varför varnar premiärminister Wen Jiabao för en ny kulturrevolution om inte Kina gör politiska reformer? Varför vill så många emigrera, trots stark ekonomi? Bo Yibo såg svaren på de frågorna när hans son sparkade in revbenen på honom.