Familjen i Uppsala som har vårdnadsbidrag heter mamma Therese, Theodor och Mikaela Bäckman.
Foto: Lars Pehrson
Den 20 maj 1994 var en stor politisk dag för Alf Svensson. Då sade riksdagen ja till vårdnadsbidraget, en seger som Kristdemokraterna firade med kaffe och tårta.
–Efter 30 års slit, och efter att ständigt ha fått höra att det inte går, så känns det i dag som dagg i vårgräset, sade den dåvarande partiledaren.
Sedan dess har vårdnadsbidraget haft motvind. Det slopades redan efter ett halvår, av den nyvalda S-regeringen, återinfördes av de borgerliga 2008 – men är i dag frivilligt för kommunerna att erbjuda. Bara 104 kommuner har nappat.
I höstas öppnade KD-ledaren Göran Hägglund för att släppa hjärtefrågan. Han möttes av massiv intern kritik, men SvD:s samtal med en rad Kristdemokrater visar att partiet nu är redo att ge upp vårdnadsbidraget.
–Det är inte heligt, det är valfrihet som är heligt. Det är naturligtvis inte alls nödvändigt att det ska heta vårdnadsbidrag, säger Alf Svensson, numera EU-parlamentariker.
Han vill inte uttala sig om tänkbara nya modeller, men betonar att KD inte kan överge sitt ”flaggskepp” innan det finns något bra alternativ som skapar valfrihet inom barnomsorgen.
–Jag har sagt det i varje fall 1000 gånger, att biologiska barn till samma föräldrar kan vara väldigt olika, och det vet föräldrar. Därför ska man akta sig för att tro, när det gäller barnomsorg och skola, att man kan ha någon slags häcksax som man klipper med, och som alla ska anpassas till, säger Alf Svensson.
KD:s framtidstrategigrupp, som tillsattes efter det tredje förlustvalet i rad, konstaterar i sin slutrapport att partiet på familjepolitikens område ”har levererat en lösning som alltför få uppfattar som attraktiv”.
Ungdomsförbundets ordförande Charlie Weimers instämmer.
–Jag håller med Göran om att det är målet och inte medlet som är det viktiga. Därför är jag öppen för den här diskussionen, så länge den leder till en radikal förnyelse av svensk familjepolitik. Det är här Kristdemokraterna har sin stora styrka, och vi har majoriteten av väljarna på vår sida.
KDU har tidigare drivit frågan om ett barnavdrag, utan att få gehör. Nu byter ungdomsförbundet strategi, och tänker på rikstinget i sommar ta strid för en barnomsorgspeng som ger ”full valfrihet”.
–Vi vill myndigförklara föräldrarna. Kristdemokraterna bör sträva efter en utjämnad spelplan mellan de olika barnomsorgsformerna, säger Charlie Weimers.
Tanken är att småbarnsföräldrar ska få en summa pengar, baserad på kostnaden för en kommunal förskoleplats, och sedan få rätt att ordna omsorgen på det sätt de själva vill. Den barnomsorgspeng regeringen infört kan inte användas till att ta hand om det egna barnet i hemmet.
Riksdagsledamoten Mikael Oscarsson är en av eldsjälarna bakom den årliga manifestationen för familjen som hålls i Uppsala på första maj. Även han är öppen för att hitta alternativ till vårdnadsbidraget, och har liknande tankar som ungdomsförbundet.
–Egenmakten måste stärkas.
En av de föräldrar som valt vårdnadsbidrag är kristdemokraten Therese Bäckman i Uppsala. Hon tillbringar dagarna med barnen Mikaela, tre år, och Theodor, som är ett, och stortrivs med tillvaron.
–Vi vill ge våra barn en trygg start i livet, och det är vår övertygelse att det här är det bästa vi kan ge dem. Småbarnsåren går så otroligt fort, och alla som har gått före säger ”Ta vara på tiden”.
Therese Bäckman avfärdar kritikernas argument att vårdnadsbidraget är en hemmafrufälla.
–Jag ser det tvärtom. Det är en förmån att få vara hemma. Det finaste man kan göra är att vara mamma och uppfostra en ny generation till att bli goda samhällsmedborgare.
Ersättningen, 3000 kronor i månaden, är ”ett steg i rätt riktning”. Men familjen har fått sänka sin levnadsstandard för att ha råd att vara hemma.
–Det är klart att vårdnadsbidraget skulle bli mer attraktivt om summan var högre, säger Therese Bäckman.
Hon är spontant positiv till idén om en barnomsorgspeng:
–Det vore ju fantastiskt, också ur ett rättviseperspektiv.
Även kvinnoförbundet välkomnar de nya tongångarna i partiet.
–Kanske har tiden sprungit ifrån vårdnadsbidraget. Det är spännande att man nu vågar titta på den här heliga kon, säger Maria Fälth, ordförande.
Hon vill ha öronmärkta barndagar för barn mellan ett och tre år. Men kvinnoförbundets förslag om kvotering, för att få mammor och pappor att dela på ansvaret, kommer att orsaka strid i partiet.
–Den politiska styrningen ska vara mycket begränsad, anser Charlie Weimers.
