I juni 2002 sade riksdagen ja till att homosexuella par gemensamt ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Kristdemokraterna var motståndare.

– Jag håller fast vid att ett barn ska ha en mamma och en pappa, motiverade dåvarande partiledaren Alf Svensson.

Men verkligheten förändras, och det är inte rimligt att ha en åsikt bara ”av gammal vana”, anser Daniel Sturesson, kommun- och regionpolitiker i Höör.

– Vi sade nej till samkönade adoptioner för att forskningen på området var bristfällig, och för att ett antal tunga remissinstanser var emot. Sedan dess har remissinstanserna bytt åsikt, och det har kommit ny forskning.

I en motion till KD:s riksting i sommar, som partidistriktet i Skåne ställt sig bakom, efterlyser Daniel Sturesson ”en uppdaterad politik”. Han hänvisar till en studie av barn som har växt upp med två mammor (US National Longitudinal Lesbian Family Study: Psychological Adjustment of 17-Year-Old Adolescents, av Gartrell och Bos).

– Barn till samkönade har vid inträdet i vuxen ålder inte sämre förutsättningar utvecklingsmässigt eller psykologiskt än barn med olikkönade föräldrar. Det viktiga för vårt parti är barnens bästa, och det logiska är att vi omprövar vår ståndpunkt, förklarar Daniel Sturesson.

Det egna partiets hållning i frågan är dessutom ”motsägelsefull”, anser han, eftersom KD säger ja till ensamståendes rätt att prövas som adoptivföräldrar.

Men att samkönade får adoptera är omstritt i KD. Riksdagsledamoten Yvonne Andersson, en av dem som engagerat sig i frågan, har inte ändrat ståndpunkt.

– Ett barn behöver en mamma och en pappa, så tycker jag.

Hon anser därför att det är ett bekymmer att partiet godtar adoptioner för ensamstående.

– Det är en inkonsekvens som jag inte kan tolerera på sikt.

Yvonne Andersson vill att KD ska ta ett samlat grepp om HBT-frågan och ta intryck av ”vad som händer och sker”.

– Men det finns inte någon anledning att ändra värderingarna.