ANALYS | Regeringen och Asienkatstrofen
ANDERS JONSSON
anders.jonsson@svd.se
Det tar flera dagar innan en luftbro kan komma igång med ambulansflyg och UD:s växel bryter ihop. Svenskar får flyga hem med tyskt flyg i mån av plats, vilket den svenska regeringen är väldigt tacksam över. Myndighets- och flygbolagschefer låter förstå att det kunnat gå fortare att få ner räddningspersonal och extraflyg bara organisationen fungerat bättre.
Det genomorganiserade Sverige med alla sina myndigheter fungerar uppenbarligen inte när det verkligen gäller. Då centraliseras beslutsfattandet till regeringskansliet och det tar tid att få igång räddningsapparaten. När finländska medborgare redan är hemma har de första svenska evakueringsflygen knappt lyft.
Vid varje katastrof görs sedan en utvärdering av vad som gått snett. Men problemet tycks vara att slutsatserna av de utredningarna blir liggande på hyllan och handfallenheten är lika stor nästa gång blixten slår ner från klar himmel. Erfarenheterna från Estonia har inte tagits till vara.
Ungefär så kan man sammanfatta kritiken mot regeringen som nu frustrerade medborgare avreagerar sig med på insändarsidor och i radions insändarprogram. ”Vad ska utrikesminister Laila Freivalds dit och göra. Det är hundar, sjuksköterskor, läkare och flygplan som behövs. Använd pengarna till det, inte till att flyga ministrar”.
Men även myndighetspersoner hävdar som sagt att beredskapen och organisationen är brisfällig. Och på ledarsidorna är debatten i full gång.
Ändå ligger oppositionen påfallande lågt. Det är bara några kristdemokratiska riksdagsmän som stämt in i klagosången. Den nationella samling, som statsminister Göran Persson deklarerat gäller. Den partipolitiska debatten får vänta till skillnad från exempelvis i Danmark där den socialdemokratiska oppositionen angripit den borgerliga regeringens senfärdighet.
Men i Sverige avvaktar alltså de borgerliga. Det är inte värt risken att bli anklagad för att försöka knipa partipolitiska poäng på det som av allt att döma är den värsta katastrof som drabbat svenska medborgare i modern tid. Alla som är missnöjda vet ändå att det är mot regeringen de ska rikta sin vrede. För det behövs ingen hjälp från Fredrik Reinfeldt (m) och de andra borgerliga partiledarna.
Regeringen har, som så ofta förr under det senaste året, hamnat i försvarsposition. Göran Persson har fått ägna osedvanligt mycket tid åt att förklara hur saker hanterats. Senfärdigheten med katastrofhjälp nu har bara har avlöst frågorna kring den spektakulära utvisningen av de två egyptierna med hjälp av amerikanska CIA.
För en regering och en socialdemokrati vars signum sägs vara just regeringskonsten – skickligheten i att styra landet – måste det vara bekymmersamt med alla ifrågasättande av just den förmågan.
