Det sprakar hemtrevligt runt den flammande tunnan på Mariatorget i Stockholm. Med van hand hugger Tony Granberg fram färskt trä runt granens fot. Under några få decemberveckor luktar det skog och barr och eld på torget mitt i stan. 22 år har gått sedan Tony sålde sin första julgran, övertalad av en kompis att dra igång försäljningen.

– Om jag kunde förstå vad som är så beroendeframkallande. Redan i september-oktober börjar jag längta efter att stå här.

Ungefär tre miljoner granar brukar svenskarna köpa varje jul. Av dem kommer 200 000-300 000 från grannlandet i väster. Framför allt importerar vi kungsgranar.

– Allt fler vill ha kungsgran, men utbudet är för litet. I Danmark finns tusentals odlare, i Sverige är vi bara någon handfull, säger Anders Johnsson, granodlare på Stockeboda gård på Österlen i Skåne.

Anders Johnsson bekräftar att odlarnas priser på kungsgran har ökat med 20-25 procent de senaste två åren. Men han tror att granbristen driver upp priserna lika mycket som eventuella danska karteller.

– Jag kan också ta ut högre priser, folk köper allt som är grönt nu för tiden.

En knapp hundralapp per gran får han ut. Men i år säljer han också sådana granar som ingen hade velat ha för några år sen.

– De hade varit för fula. Men nu finns det en marknad också för granar som risiga, med glesa grenverk, som kanske är gulaktiga istället för mörkgröna. Granar som har dubbla toppar och krokiga stammar…

Tony Granbergs kunder på Mariatorget betalar mellan 250 och 500 kronor per gran. Exakt vad han själv betalar för dem vill han inte säga. Men summan har inte stigit mycket de senaste åren.

– Jag har en grossist i stan som jag är väldigt nöjd med. Så jag har nog tur. Jag har sluppit fundera över danska karteller, konstaterar han och hugger toppskottet av en kungsgran som kunden tyckte var alltför lång