När statliga Vattenfall idag lämnade in en ansökan om att få bygga en kärnteknisk anläggning med en eller två kärnreaktorer är det bara första steget i en lång och byråkratisk process. Enligt Strålsäkerhetsmyndigheten kommer det att ta i alla fall fem år innan myndigheten kan komma med ett yttrande om ansökan.

Först därefter hamnar ärendet på regeringens bord, som då måste ge sitt tillstånd till anläggningen. Samtidigt ska även mark- och miljödomstolen ge sitt godkännande, tillsammans med den kommun där anläggningen ska ligga.

– Det kommer att ta 10-15 år innan en ny anläggning kan tas i drift, säger Lars Skånberg, tillförordnad avdelningschef för kärnkraftssäkerhet på Strålsäkerhetsmyndigheten.

Dagens ansökan från Vattenfall är den första i sitt slag. Det gör att Strålsäkerhetsmyndigheten ännu inte tagit fram några föreskrifter för hur en ansökan ska se ut. Dessa beräknas vara klara först tidigast 2014 – och då måste Vattenfall komplettera sin ansökan.

De 100 miljoner kronor i anmälningsavgift som företaget måste betala ska nu användas för att bygga upp en organisation inom myndigheten som kan hantera ansökan.

– Vi måste nu förbereda och bygga upp organisationen, så att vi kan granska detaljunderlaget när det kommer in, säger Lars Skånberg.

Den utdragna processen gör att frågan aldrig kommer att hamna på den nuvarande regeringens bord. Istället blir ansökan en fråga för valvinnarna 2014 eller 2018 – beroende på hur lång tid processen tar. Och det öppnar upp för att kärnkraften kan bli viktig under valkampanjen inför nästa riksdagsval.

– Det som krävs för att en fråga ska bli en valfråga är antingen att något parti driver den eller att media börjar rapportera om den, säger Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och fortsätter:

– Det räcker dock inte med att ett parti driver frågan, utan något annat parti måste gå i svaromål. Alternativet är att journalister intresserar sig, vilket hände 1979 då kärnkraften blev en stor valfråga. Journalister gillar konflikter och splittring, och då fanns det konflikter både inom socialdemokraterna och hos de borgerliga.