Kärlek kan vara en ask choklad, en röd ros, en flaska champagne eller en flott middag på restaurang. Det kan också vara att gömma ett strykjärn.

Det är viktigt med förebilder. Människor som inspirerar en med nya idéer eller kanske bara genom sitt sätt att vara och leva. När det gäller kärlek är min mamma och pappa mina förebilder. De har varit gifta i 52 år. För några år sedan intervjuade jag dem om hur de stått ut med varandra så länge och de sa så fina saker.

Mamma pratade om vikten av att ha gemensamma mål och hur de kompletterar varandra. Att hon till exempel är idérik och pappa händig och kan utföra de idéer hon får om vad de kan förbättra i huset. Men också hur han är lugn som en klippa när hon tenderar att förstora upp saker och oroa sig för problem. Hon sa:

– Många gånger när jag har varit orolig har jag blivit hellugn när vi har pratat igenom det. Vår kärlek blir starkare och starkare med åren. Det finns ingen annan människa som går upp mot Ingvar.

Det är lätt att manifestera sin kärlek på Alla hjärtans dag, en dag om året. Trixet är att komma ihåg det årets övriga 364 dagar.

Pappa berättade att det han en gång föll för var mammas mörka ögon och hennes impulsivitet. Och att hon fortfarande är den där friska fläkten som gör att livet aldrig blir långtråkigt. När jag bad honom om råd sa han att man ska vara ärlig mot den andra och lita på att den är ärlig tillbaka. Och acceptera att den andra tycker att man gör fel ibland och tvärtom. Han sa:

Gerd och jag har inte haft så utsvävande liv, vi har hållit oss hemma till varandra. Men vi har aldrig blivit likgiltiga för varandra.

Jag tror precis som han. Det är lätt att manifestera sin kärlek på Alla hjärtans dag, en dag om året. Trixet är att komma ihåg det årets övriga 364 dagar.

Min mamma och pappa har alltid delat på hushållsarbetet. De handlar och lagar mat ihop. Och veckostädar. Men tvätten och strykningen – och här pratar vi strykning av varje plagg, även de minsta – har mamma hållit i. För en tid sedan satte hon trots att hon inte riktigt var frisk på en stor tvätt. Pappa som precis skulle åka iväg på någonting sa att hon skulle ta det lugnt, att han skulle stryka alltsammans när han kom hem.

När tvätten var klar tyckte mamma att så sjuk var hon ju ändå inte, hon hade ju ingenting för sig och det var väl synd om pappa att han skulle behöva stryka. Hon gick ner i tvättstugan. Bara för att upptäcka att strykjärnet var borta! I vissa hem – som mitt – hör det till vardagen att saker på de mest märkliga sätt tycks gå upp i rök. Så är inte fallet i mina föräldrars hus. Där har var sak alltid haft sin givna plats.

Mamma gav upp, sjönk ner i en fåtölj och gjorde det hon faktiskt tycker riktigt mycket om att göra, slog upp en bok och började läsa. Jag inbillar mig att hon gjorde det med en varm känsla av att fortfarande vara älskad efter mer än fem decennier.

Vart strykjärnet hade tagit vägen? Det vill pappa inte avslöja. Han säger att det gömstället kommer han säkert ha nytta av fler gånger i framtiden.