Allt började på en studentfest i Lund i mitten av 90-talet. Anders Johansson och Måns Nilsson hade spanat in samma tjej, men hon ville inte ha någon av dem. Istället fann de två unga studenterna varandra.

–När vi sågs absolut första gången tyckte Måns att jag såg knäpp ut och jag tyckte han såg lite stroppig ut. Men den här kvällen lärde vi känna varandra, ­säger Anders på den breda östgötska som blivit lite av hans signum.

Måns lurade till sig ett program på Studentradion, och drog med sig Anders dit. Programmet Vanilj tog dem till P3 och vidare in på SVT. Nu har de jobbat ihop i tolv år och har storsuccéer som Så funkar det, Anders och Måns och Fråga Anders och Måns bakom sig.

–Förr jobbade vi ihop hela ­dagarna, sen gick vi hem och ­umgicks och nästan sov över hos varandra. Nu gör vi inte det längre, det går inte, det blir absurt, ­säger Anders.

I årets julkalender är båda aktuella som skådespelare. Måns har även skrivit manus tillsammans med Kalle Lind från Hej domstol.

–Vi bestämde att vi inte skulle göra något puttenuttigt utan en riktigt spännande och bra historia. Den är inte är så julmysig, folk får hitta sitt julmys på annat håll, säger Måns.

Medan Anders tycker att julen orsakar ”en massa stress helt i onödan” är Måns mer av en julfantast.

–Jag har en sådan här nostalgisk mysjul på landet med gran och jättemycket presenter, säger Måns.

Som en mänsklig variant av Bill och Bull fyller Anders och Måns i varandras meningar. Duon har blivit ett sådandt begrepp att folk ­ibland säger: ”Titta där kommer Anders och Måns”, även om de är ute och går var och en för sig.

Förra året tog de paus från sitt samarbete och jobbade med egna saker. Nu skriver de åter på ett gemensamt manus för SVT. ­Under sina år tillsammans har Anders och Måns bara råkat i ­luven på varandra ordentligt ett par gånger.

–Båda är gravt konflikträdda. Många säger att det är så bra att rensa luften men det tycker jag är struntprat, säger Anders.

Medan Anders ägnar fritiden åt fiske är Måns närmast besatt av att gå på loppis. Han har förhandlat till sig ett par extra vindsförråd av sina grannar.

–Det är en skattjakt, som när man var liten, säger Måns.

–Det är en sjukdom, säger ­Anders.

Som liten lekte Anders med ­Lasse Winnerbäck hemma i Linköping, och i tonåren spelade de ihop i punkpopbandet Snoddas. Nu­mera har de varsin stadsbuss uppkallad efter sig.

–Jag har märkt att det där är folk avundsjuka på. En egen stadsbuss. Det är ju en dubbelbuss också, Louise Hoffsten har bara en enkelbuss, säger Anders och Måns brister ut i gapskratt.

Varken Anders eller Måns var klassens clown i skolan. Anders använde skämt som ett försvar för att han var så liten, medan Måns var ”en störig jävel som snackade för mycket på lektionerna”.

För Anders var det mer en slump att han blev just komiker. Egentligen ville han skådespelare, men efter nio försök att komma in på Scenskolan gav han upp.

För Måns var valet mer aktivt. I gymnasiet lyssnade han på Hassan och bestämde sig: Han skulle ha ett eget program i P3.

–Han är sjukt målinriktad, Måns Nilsson. Om det inte hade varit för honom hade jag inte kommit en centimeter, säger ­Anders.

Men vem är då roligast?

–Anders är en naturlig talang, jag har behövt kämpa lite mer. Anders är roligare men jag är nog bättre på att skriva klassiska skämt, säger Måns.