Juholts nominering modigt vägval

Kan en mustaschprydd smålänning, framlyft av S-vänstern, besegra Fredrik Reinfeldt? Den socialdemokratiska valberedningen är modig eller dumdristig, och förslaget om Håkan Juholt är en politisk skräll.

Folkpartiledaren Jan Björklund har förlorat tre flaskor champagne. Han hade slagit vad om att näste S-ledare skulle heta Thomas Östros.

Det är en hisnande tanke, men i dag är vi alla Jan Björklund, för den socialdemokratiska valberedningens förslag är en politisk sensation.


Enligt partilogiken borde det ur valberedningen ha tickat ut en sorts Fredrik Reinfeldt-klon. Som i försiktiga steg skulle ha fört partiet mot mitten i syfte att återerövra de medelklassväljare som har lockats över blockgränsen till de nya Moderaterna.

Kanske en Pär Nuder, en Thomas Östros eller en Mikael Damberg. En strömlinjeformad, politiskt stajlad medelålders man med tydlig medelklassprofil, bosatt i något av Sveriges heta tillväxtområden.

Men Nuder tackade nej och Damberg och Östros väckte för starkt motstånd inom partiet.

Så på podiet i S-högkvaretet i går står något helt annat: en småländsk gamäng från Oskarshamn som skämtar om sin mustasch och berättar att han och de två tonårssönerna brukar kalla sig ”tre amigos”.


Håkan Juholt talar om solidaritet och social demokrati, och om att de svenskar som har turen att stå i solsken bör hålla ett paraply över de som står i ösregn.

Håkan Juholt, som är distriktsordförande i Kalmar, kom att bli vänsterdistriktens kandidat i den utdragna maktkamp som utspelat sig under valberedningens arbete. Och statsminister Fredrik Reinfeldt tolkade omedelbart valet av Håkan Juholt som ett uttryck för att partiet vill gå vänsterut.

Men hur vänster är Juholt själv?

Svaret är delvis höljt i dunkel, eftersom han i huvudsak har sysslat med försvarspolitik. I den rollen har Juholt förstås skurit i försvarsbudgeten, men han är anhängare till den svenska insatsen i Afghanistan. Och Juholt berättade på presskonferensen att han hade lätt att rösta ja till euron.


Som ofta sitter politiska höger- och vänsteretiketter inom socialdemokratin kvar sedan tiden i ungdomsförbundet. Håkan Juholts främsta insats på partiets vänstersida gjorde han kanske redan på partikongressen krisåret 1993.

Den dåvarande S-ledningen ägnade sig bara åt att ”justera en förtorkad borgerlig åtstramningspolitik” enligt Juholt, som hävdade att en expansiv ekonomisk politik var den rätta vägen ur 1990-talskrisen.

Partisekreteraren 1993 hette Mona Sahlin, som i valrörelsen 2010 skulle ställa hårda krav på att Vänsterpartiet måste acceptera budgetreglerna.

På presskonferensen i går returnerade Juholt rutinerat frågor om hur han ser på den ekonomiska politiken, inflationsmålet och jämviktsarbetslösheten: den ekonomiska politiken ska läggas fast av kommande kongresser.

Men Håkan Juholt höll heller inget brandtal för den ekonomiska politik och den budgetdisciplin som Socialdemokraterna har tillämpat efter den där kongressen 1993. Det skulle flera av de kandidater som aldrig nådde mållinjen ha gjort.

I den nya intervjuboken Arbetarrörelsens kris – mellan reformism och marknadsliberalism, av Ingemar E.L. Göransson, talar Juholt mycket kritiskt om partiets senaste valrörelse. Den hade ingen ideologisk riktning: ”det var som en popcorngryta där det ena efter det andra poppade upp”. Och det här är hans syn på den svenska väljarkåren:

”Värderingsmässigt står man också till vänster och är medvetna om att det är arbetarrörelsen och Socialdemokraterna som står arkitekten bakom vår välfärdsmodell. Man känner till och med stolthet över den”.


Och Juholt är i intervjun tydlig med i vilken riktning han inte vill att partiet ska gå: ”Blir socialdemokratin ett socialliberalt parti på 35 procent har det inget berättigande”.

Politiska strateger och pr-människor brukar råda socialdemokratin att gå mot mitten, och det var också innebörden i Mona Sahlins avskedstal i höstas.

Betyder valet av Håkan Juholt alltså att Socialdemokraterna i stället väljer vänstervägen? Det är inte säkert. Det brukar sägas att S-ledares främsta uppgift är att samla partiet, och Juholt har inget att vinna på att skapa politiska spänningar i partiet.


Men om det är en riktig analys att socialdemokratin borde bli mer lik borgerligheten är valet av Juholt förstås ett risktagande.

Samtidigt låter Juholts resonemang ganska likt de politiska slutsatserna i kriskommissionens slutrapport. Politiskt ligger han troligen närmare S-medlemmarna än vad Mona Sahlin gjorde, vilket skulle kunna bidra till en nytändning i partiet.

  • Kopiera sidans adress

10 gånger pengarna får den som satsade på Juholt i början av året av Ladbrokes om kongressen väljer honom till ny S-ledare. När spelet stängde efter valberedningens besked hade siffran rasat till 1,05.

Följ händelseutvecklingen med SvD digital – Just nu 5 veckor för 50 kr!

Toppnyheter just nu

saftig nota

Missad Gripenaffär kostar 2,9 miljarder

Schweiz avhopp blir dyrt för de svenska skattebetalarna.

Så står sig Jas mot superplanet

bilder

SvD jämför USA:s dyrgrip med nya Gripen E.

Se de unika bilderna inifrån Nordkorea

Fotograf reste på nordkoreanska landsbygden.

Webb-tv

Mataffär fick besök av högst oväntad kund

fångat på film

Gick runt bland mathyllorna.

Är det någon som gör något för tiggarna?

Brännpunkt

Öppen fråga till Europaparlamentarikerna.

Hur går sparandet, finansministern?

Andersson utklassad av Damberg i det privata.

Försvaret jagade ryskt spionflygplan

MOT SVERIGE

Planet kränkte Estlands luftrum.

Persbrandt låter karisman glittra

Maximteatern

Fröjd att se i ”Dödsdansen”.

”Känner mig som
en trappistmunk”

Berglins

Om svenska mäns sexualvanor.

Klarar du mattedelen på högskoleprovet?

2 dagar kvar

Kan du kvantitativa jämförelser?