Påkostad bröllopsyra råder vid Skeppsholmskyrkan. Det är en solig septemberdag 1999 och en 31-årig man och en 22-årig kvinna ska precis gifta sig. Nära och kära är där för att gratulera bröllopsparet, men det är inte bara släkt och vänner som kommit dit.

I buskarna ligger också polisens fotografer och följer noga vilka gäster som besöker bröllopet. Bland annat fastnar Stefan ”Tjock-Steffe” Eriksson, som knutits till den så kallade Uppsalamaffian, en stjärnadvokat och Hells Angels-bossen Tomas Möller på bild i sina finaste kostymer.

Brudgummen är nämligen inte vem som helst, utan en man som i medierna gång på gång kallats ”maffiakung” eller ”gudfader”. Nu, ganska exakt tio år senare, har samme man kommit upp i 40-årsåldern och är enligt poliskällor misstänkt för inblandning i det spektakulära helikopterrånet mot G4S värdedepå i Västberga. Själv nekar han konsekvent.

Även bland dem som figurerar i polisens utredning och gripits finns flera med koppling till länder i forna Jugoslavien. Serbisk polis hade även förvarnat sina svenska kolleger om att personer därifrån var med och förberedde ett rån med helikopter i Sverige. Och trots polisens totala tystnad fortsätter det så kallade ”balkanspåret” att vara hett i jakten på helikopterrånarna i medier och på otaliga forum på internet.

Det är långt ifrån första gången som personer med koppling till Balkan förekommer i samband med spektakulära brott. Begreppet ”juggemaffian” har används flitigt och har också en del uppmärksammade mord kopplat till sig. Solvalla, Skärholmen, Broder Tuck, Tumba är exempel på platser där blodiga skådespel utspelat sig. Böcker som Jens Lapidus Snabba cash har bidragit till en viss romantik kring jugge-maffian.

Men vad är egentligen myt och vad är verklighet kring den ex-jugoslaviska maffian? Finns det en ”ond Dragan” som styr över allt med järnhand? Och varför riktas polisens sökarljus mot före detta Jugoslavien igen?

För att teckna bilden av verklighetens ­ex-jugoslaviska maffia måste vi gå tillbaka i tiden en bit. Till hjälp tar vi Misha Glenny, som under 90-talet var balkan-baserad reporter för brittiska BBC och har skrivit boken ­McMaffia om gränslös brottslighet. Enligt honom började den organiserade kriminaliteten på Balkan sprida sig redan under 80- talet. Ofta understödd av säkerhetstjänsterna.

– Det fanns många utvecklade kriminella nätverk redan före kriget med gästarbetare som åkt till Västeuropa. Arkan (känd serbisk milisledare och gangster), till exempel, hade ju varit i Sverige och i andra västländer, säger Misha Glenny.

Den svarthandel som blomstrade redan under Titos kommunistiska styre eskalerade under kriget när sanktionerna mot Serbien tömde butikshyllorna. Balkans kuperade och svårtillgängliga terräng blev ett mäktigt transitområde för droger, vapen och prostituerade kvinnor. Och många som utvandrat från Jugoslavien och sysslat med brottslighet i sina nya hemländer åkte nu tillbaka och anslöt sig till olika nationalistiska miliser. Väl tillbaka i Sverige hade man även en användbar vapenträning.

I januari i år konstaterade Serbiens inrikesminister Ivica Dacic att landets säkerhetstjänst kartlagt att det finns mellan 30 och 40 kriminella grupper som opererar i Serbien.

– Vi vet precis vilka de är, men vi saknar bevis för att kunna gripa dem. De skrattar staten i ansiktet, sade han då.

Fokus för den internationella brottslig­heten kopplad till Balkan ligger på narkotika, människosmuggling och vapen. Men cigarett­smugglingen som på 90-talet uppskattas ha kostat EU-länderna upp emot 70 miljarder kronor i förlorade skatteintäkter har minskat kraftigt, enligt Misha Glenny.

Han säger att kampen mot den inhemska organiserade brottsligheten på Balkan faktiskt har förbättrats dramatiskt på grund av pressen från EU, som många vill bli medlemmar i. Men nätverket är fortfarande stort.

– Det är bara Ryssland och Ukraina som kan strida om vilka grupper som är störst i Europa, men de inriktar sig på lite olika typer av brottslighet, säger han.

Även om den organiserade brottsligheten inte liknade den i Gudfadern så saknas inte dramatik när våld och vapen blandas med narkotikaaffärer. 1990-talet utgjorde högkonjunktur för det ex-jugoslaviska kriminella nätverkets grepp om brottsligheten i Sverige. I åratal hade polisen kunnat se kopplingar mellan olika personer som antogs vara något slags ledare för olika delar eller grenar av nätverket.

Zeljko Raznatovic, mera känd som Arkan, var en av de mest extrema huvudfigurerna. Han var en notorisk bankrånare som gifte sig med en svenska och som i många år ansågs styra sina affärsintressen i Sverige från Jugoslavien. Ett av affärsprojekten som Arkan hade intressen i via bulvan ansågs vara en känd krog vid Stureplan.

Cigarettsmuggling, då och då kombinerad med narkotika, företrädesvis heroin, tillhörde Arkangängets mest lönande kriminella aktiviteter.

Arkans liv var dramatiskt och slutade i samma stil. På ett hotell i Belgrad gifte han sig med den då 22-åriga kända sångerskan Ceca. Några år senare sköts han ihjäl med k-pistar i samma hotellobby. Enligt rykten var det president Slobodan Milosevic, som Arkan ­tidigare ställt upp för med sin privata armé, som beställt mordet för att han inte skulle vittna mot honom i den internationella domstolen i Haag.

1998 startar det som kallats för det första gangsterkriget bland ex-jugoslaviska kriminella i Stockholm. På Solvalla mördas en man som pekats ut som gangsterkung strax efter att han vunnit på hästar. 40-åringen som är aktuell i samband med helikopterrånet tros ha klivit in och tagit hans plats. Under det sena 90-talet och det tidiga 2000-talet mördas flera personer med koppling till ex-jugoslaviska nätverk.

2003 skjuts 40-åringens svärfar ned utav två lejda mördare utanför ett gym i Skärholmen, ett gym han höll på att bygga om till boxningsklubb. Innan dess hade han vänt sig till polisen och varit rädd för sitt liv och även gått ut i medier i förhoppning att offentligheten skulle skydda honom. Men det var förgäves.

En person som misstänktes för mordet var den 56-årige man, också med koppling till Balkan, som i medier kallats Spelkungen. Han dömdes till 14 års fängelse för sin inblandning i mordet i tingsrätten, men friades i hovrätten.

De uppmärksammade morden har alltså varit många. Men Bengt Nylander, chef för Länskriminalpolisens underrättelserotel menar att nätverket inte längre är lika starkt i Stockholm som tidigare.

– Min uppfattning är att de har minskat i omfattning och aktivitet jämfört med de år då de var aktiva i Stockholms krogvärld på 80-talet och 90-talet, säger han.

Att kopplingen mellan ex-jugoslaviska kriminella och krogvärlden har minskat på ­senare år bekräftas också av Jan-Olof Tidbeck vid Länsstyrelsen som i många år varit samordnare inom Operation krogsanering.

– De är inte alls så aktiva som förr enligt den information vi har tillgång till, säger han.

En av de häktade, misstänkt för delaktighet i helikopterrånet, en 38-åring, har i medierna beskrivits som en person med starka restaurangintressen.

– Han hade ett visst inflytande för ett antal år sedan men numera är han inte stor.

Att det ex-jugoslaviska nätverket blev starka inom Stockholms krogvärld berodde till stor del på att de förr relativt ostört kunde investera kriminellt kapital de skaffat sig genom smuggling, rån och utpressning i resta­uranger – och tvätta pengarna där.

Nätverkets minskade betydelse sammanföll med morden runt millennieskiftet och den förstärkta hotbild som flera av de ledande personerna upplevt.

Förr var det ofta personer från Serbien som dominerade, men i dag ser svensk polis andra konstellationer – från Bosnien, Montenegro, Makedonien och Kosovo. Vapensmuggling är en av Balkankriminalitetens specialiteter. Stora mängder stulna vapen är i omlopp på Balkan och det finns gott om illegala fabriker som producerar kopior av legala vapen.

Även Sverige är ett av mottagarländerna. Det visade inte minst det stora vapenbeslag som polisen gjorde i fjol i Rinkeby och Sundbyberg. Kulsprutepistoler, kulsprutegevär, pistoler, sprängmedel, handgranater, åtta pansarskott och två pansarskott fanns med i den arsenal som beslagtogs, stor nog för att starta ett mindre krig. Telefonavlyssning visade att vapnen införskaffats i Bosnien och därefter smugglats in i Sverige.

Sju män, några med koppling till det ex- jugoslaviska nätverket dömdes till fängelse mellan 1,5 år och 4 år. Den fråga polis och åklagare ställde sig var förstås: Vad skulle alla dessa vapen användas till?

– Den förblev obesvarad. Ska man råna en värdetransport kan man inte använda pansarskott. Då blir det inget kvar av bilen, säger kammaråklagare Henrik Söderman.

Ett skolexempel på hur ex-jugoslaverna jobbar med vapen, säger en källa inom Stockholmspolisen när SvD tar upp ärendet.

Så trots att det har varit relativt tyst kring den organiserade brottsligheten kopplad till Balkan så har den knappast försvunnit helt. Det skvallrar bland annat ett nedlagt fall på länskriminalen om. Den 20 oktober 2007 skjuts en man i 25-årsåldern kallblodigt ned utanför sitt hem vid Brommaplan. En ren avrättning, enligt Gunnel Lindkvist, utredare på länskriminalen.

– Det var en kille som härstammade från Jugoslavien och mordet tyder på att han ingått i ett nätverk och skaffat sig fiender. Det skulle kunna vara ett maffiamord, men det är fortfarande ouppklarat, säger hon.

Länskriminalpolisen har också nyligen gjort en genomgång av de organiserade ligorna i landet. Man har räknat ihop olika faktorer och gjort en viktning, som SvD tagit del av, om hur farliga gängen är. Där står det ex-­jugoslaviska nätverket listat bredvid Bandidos och Hells Angels och specialiteten beskrivs som framför allt smuggling från utlandet.

I böcker som Snabba cash härskar gangsterledare som Radovan över sina landsmän i gudfader-stil. I medier beskrivs flera personer på liknande sätt. Men ser man på dem som figurerar i utredningen till helikopterrånet är det ett blandat gäng med olika etniciteter. Det verkar stämma mer överens med verkligheten.

– Glöm det där med gudfäder och maffia­kungar, säger brottsforskaren Lars Korsell på Brå.

Och han vill inte heller beskriva ”jugge­maffian” som en maffia.

– Polisen använder ofta nationaliteter som beteckning, men det är ofta många nationaliteter med i grupperingarna. Vi har tittat framför allt på narkotikahandel och då tar man in folk med rötter i många olika länder, säger han.

Lars Korsell säger att mytbilden är stor kring den organiserade brottsligheten.

– O ja, framför allt att det är mer organiserat än vad det är. Det är mer tillfälliga grupperingar som går ihop och gör saker. Man gör en ny grej med delvis nya personer och stor flexibilitet, säger han.

Brottsforskarna talar snarare om projekt­arbeten och projektanställningar. Det gäller för brottslingar att samla på sig en bra kriminell cv så att man blir tillfrågad om nästa jobb.

– Det betyder att det inte finns någon som styr och ställer i toppen, det är en massa ­entreprenörer som agerar. Det ger en stryktålig kriminalitet som är svår att bekämpa. Många i nätverken går ihop, om någon grips ställer man snabbt om affärerna, säger Lars Korsell.

Ulf Holst, kriminalinspektör på länskriminalpolisen i Göteborg med stor erfarenhet av kriminalitet från Balkan, håller med.

– Det är stora skillnader mellan den jugoslaviska maffian och andra gäng, som Bandidos och OG. Här vet man inte vem som är president, man har inga tatueringar, västar eller märken. Ofta finns det en stomme som kanske kommer från samma stad i Serbien, men man jobbar kanske tillsammans med andra etniska grupper, säger han.

Ex-jugoslaver tillhör en av de största utomnordiska grupperna i Sverige med runt 150 000 personer, understryker Ulf Holst, där även en liten klick kriminella blir en avsevärd mängd personer.

Ulf Holst säger att det skrivs mer i medierna om tydligt avgränsade gäng med namn, som Bandidos och OG. Balkannätverken var tidigt etablerade i Sverige, men heter inget och blir inte lika kända.

– Det finns ett antal nyckelpersoner som blir kända efter lång och trogen tjänst, men oftast har ”juggemaffian” faktiskt stått utanför gängstrider. De ser sig som affärsmän som vill tjäna pengar och inte få uppmärksamhet. Nu riktas uppmärksamheten ditåt i samband med helikopterrånet. Det är nog inte så populärt, säger Ulf Holst.