Han myser och skrattar med ögonen. Tillvaron ter sig betydligt ljusare sedan han kunde byta ut den händelselösa tillvaron på geriatriska kliniken på Danderyds sjukhus mot trerummaren hemma på Sibyllegatan på Östermalm.
Jocke är rullstolsbunden och kan inte andas själv efter en bilolycka för snart fem år sedan. Större delen av den tiden har han varit fjättrad vid en sjukhussäng.
Nu kan han duscha varje dag, shoppa och gå på krogen när han vill. Där, på sjukhuset, var det dusch en gång i veckan som gällde, resten av tiden låg Jocke mest och tittade i taket. Inte konstigt att han blev rastlös och deprimerad.

Nu mår han betydligt bättre. När jag frågar honom vad som är det bästa med att komma hem säger han först – allt.
Med det menar han allt det vi andra betecknar som mer eller mindre självklart.
– Att duscha, komma ut, fika, träffa folk, säger han och tar en sipp i sugröret av SvD:s medhavda champagne.
Sedan hemkomsten för sju veckor sedan har han hunnit med både det ena och det andra. Både kasino, teater och krogvimmel. Häromdagen var han på mellandagsrea, att trängas och köa bekymrar honom inte så länge han får vara ute bland folk. Det var länge sedan sist. Han njuter av att människor känner igen honom och kommer fram och pratar.
Själv kan han bara mima men assistenterna har lärt sig tolka vad han vill ha sagt.
SvD har i en serie uppmärksammade reportage skildrat Joakim Alpgårds långa kamp för att få komma hem och leva ett värdigt liv.

I sin nöd skrev han till slut ett öppet brev till socialminister Lars Engqvist. Men, trots att han hade lagen på sin sida och socialministerns stöd, vägrade kommunen först att anställa de tolv assistenter som krävdes för att Jocke skulle kunna leva i det egna handikappanpassade hemmet.
Ansvaret för Jocke bollades mellan kommunen och landstinget. Först efter 16 månader nåddes en lösning.
Nu kan Jocke och hustrun Sussi sova sida vid sida igen.
Jocke mår bättre både fysiskt och psykiskt. Sedan han flyttade hem har han kunnat dra ner på värktabletterna. Men sovandet är fortfarande ett problem. Mest av allt drömmer han om att kunna springa, träna sig trött.
Nu får han nöja sig med att ha nått sitt första mål – att komma hem.

Anna-Lena Haverdahl
08-13 56 49, anna-lena.haverdahl@svd.se