”Alla andra partier må överge jobbfrågan. Vi gör det inte”, deklarerade statsminister Fredrik Reinfeldt (M) i sitt sommartal på Södermalmstorg i Stockholm.

Dagen efter var det hans utmanares tur. I Tantolunden lovade Mona Sahlin (S) en övergång till ”en aktiv jobbpolitik” om de rödgröna vinner valet.

Som SvD skrev på fredagen är arbetslöshetssiffrorna dystra. I slutet av 2012 beräknas fortfarande nästan 8 procent sakna arbete. De nya jobben måste fram, det är alla överens om. Frågan är bara hur. SvD har gått igenom alliansens och de rödgrönas recept.

•Sänkt skatt för den som jobbar (alliansen):

Fler inkomstskattesänkningar för dem som har jobb är huvudingrediensen i finansminister Anders Borgs (M) arbetslinje. Om statsfinanserna tillåter vill alliansen satsa ytterligare tolv miljarder på det.

Professor Lars Calmfors, ordförande i regeringens oberoende Finanspolitiska råd, menar att nya jobbskatteavdrag på sikt ger fler jobb. Han påminner emellertid om att det får fördelningspolitiska konsekvenser:

– Men är man beredd att tillåta större inkomstskillnader så finns det ordentligt med forskningsstöd för att jobbskatteavdragen leder till högre sysselsättning.

Värdet av ett femte jobbskatteavdrag är omtvistat. Mats Dillén, Konjunkturinstitutets generaldirektör, menar att de första skattesänkningarna var bra för sysselsättningen, men att effekterna sedan klingar av.

– Vi ekonomer brukar ju ibland tala om lagen om avtagande avkastning och det gäller också jobbskatteavdrag, säger han.

Därmed inte sagt, understryker Mats Dillén, att ett femte avdrag skulle vara ”helt verkningslöst”.

Professor Magnus Henrekson, vd för Institutet för näringslivsforskning, menar att det istället vore bättre att ta bort värnskatten och sänka kapitalskatterna.

– Är jobbskatteavdraget den skattesänkning som har mest effekt nu när man har kört det spåret så mycket? Jag tvivlar på det.

Enligt Henrekson blir jobbskatteavdraget riktigt effektivt först om skattesänkningen leder till att lönerna hålls nere. Då får arbetsgivarna råd att anställa fler till samma kostnad.

– Trots hög arbetslöshet och stort utanförskap har minimilönerna stigit väldigt fort, förklarar Magnus Henrekson.

Regeringen borde, menar han, ha manat fackförbunden att hålla tillbaka kraven på ökade minimilöner för att få upp sysselsättningen.

•Höjda statsbidrag (alliansen och de rödgröna):

Båda blocken lägger pengar på att förstärka välfärden, men de rödgrönas satsningar övertrumfar med råge de borgerligas. Nya jobb ska skapas bland annat genom att anställa fler lärare och öka personaltätheten i förskolan.

– Det finns visst, men inte entydigt stöd, i forskningen för att mer pengar till offentlig sektor kan ge högre sysselsättning på kort sikt. Däremot finns det inget som tyder på att en större offentlig sektor på lång sikt skulle göra det.

•Halverad restaurangmoms (alliansen och de rödgröna):

Många ekonomer höjde på ögonbrynen när förslaget lanserades av först alliansen och sedan de rödgröna. Visserligen kommer vissa restauranger att kunna sänka priser och kanske anställa mer.

– Men den totala efterfrågan och därmed den totala sysselsättningen kommer knappast att öka, säger docent Laura Hartman, forskningschef på Studieförbundet näringsliv och samhälle (SNS) och ledamot av Finanspolitiska rådet.

•Sänkta arbetsgivaravgifter (de rödgröna):

Även det här förslaget möts av skepsis. Det finns knappast vetenskapligt stöd, förklarar Lars Calmfors, för att sysselsättningen totalt i samhället skulle öka. Lars Calmfors tycker sig kunna spåra ”lite småföretagarpopulism”.

– Det är samma argumentation som för restaurangmomsen. Den här typen av åtgärder fördelar framför allt om efterfrågan, mellan olika branscher eller mellan större och mindre företag.

•Höjd a-kassa (de rödgröna):

Alliansen sänkte ersättningsnivån när de kom till makten med argumentet att ökade ekonomiska skillnader mellan den som har jobb och den som saknar sysselsättning bidrar till att fler vill arbeta. De rödgröna vill backa bandet och går till val på höjd a-kassa.

Det vore fel väg att gå, enligt Laura Hartman.

– Om vi tittar bara på sysselsättningen så har regeringens förändring varit helt i linje med forskningen. Jag har väldigt svårt att säga att det skulle skapa högre sysselsättning att höja a-kassan.

•Slopad arbetsgivaravgift för unga (de rödgröna):

Den borgerliga regeringen sänkte arbetsgivaravgiften för alla under 26 år. De rödgröna vill istället låta ett företag som anställer en ung arbetslös slippa hela arbetsgivaravgiften.

– En hel del tyder på att det är mycket mer kostnadseffektivt att göra insatsen för dem som är arbetslösa än för alla ungdomar. Där skulle jag sätta ett plus för de rödgrönas förslag, säger Calmfors.

Men totalt sett är det inget av blockens jobbpolitik som klarar av att drastiskt förbättra läget på den svenska arbetsmarknaden, bedömer Laura Hartman.

– För att komma ned till säg 2–3 procents arbetslöshet krävs förmodligen djärvare tag, exempelvis i skattesystemet.

•Arbetsmarknadsåtgärder (alliansen och de rödgröna):

Kort sammanfattat kan man säga att alliansen, enligt Finanspolitiska rådet, hittills har satsat för mycket på coachning och för lite på regelrätt arbetsmarknadsutbildning. Däremot kan metoderna fungera nu när konjunkturen ser bättre ut.

– Men jag tycker fortfarande att alliansen håller tillbaka den rena arbetsmarknadsutbildningen för mycket. Det förefaller vara lite av en ideologisk blockering, säger Lars Calmfors.

I gengäld är de rödgrönas satsningar på sådan utbildning troligen för omfattande.

– Ja, det är frågetecken om det verkligen är effektivt med så stor expansion. De rödgröna har kanske fortfarande lite väl stor tilltro till vad man kan åstadkomma den vägen.