Tommy Tuvunger på Stockholms stads vilt- och skadedjursgrupp tvingas prioritera de giftiga jättelokorna som växer så att det knakar i sommarhettan. Att ta på växten är inte farligt, men saften inuti är giftig.
Det är varmt och svettigt under skyddskläderna, Tommy Tuvunger baxar ut besprutningstuben med bekämpningsmedel ur bilen. Vi står i utkanten av Bredängs camping, där småbarn leker utanför husvagnarna, och här, i just den här backen, har Tommy Tuvunger åkt pulka som liten om vintrarna. Nu växer jättelokorna på andra sidan staketet, tätt, tätt. Många är upp till två meter höga.
– Jag tycker att det har varit mycket i år jämfört med tidigare somrar, säger han.
Marisol Högdal har rest hit med fyra av familjens fem barn från Ulsteinvik i Norge. Redan förra året växte jättelokorna här.
– Jag har berättat för barnen att de är giftiga, men jag tycker ändå att de borde ta bort alla, på en gång, säger hon.
Att ta på de långa, håriga stammarna eller på bladen är inte farligt. Men det är just i barnlekar som den giftiga saften kan läcka ut, berättar Tommy Tuvunger.
– Barn tycker ofta att det är skojigt att fäkta med pinnar och slå av blomsterkronorna. Om de sen får växtsaften på sig och
utsätts för direkt solsken, kan de få direkta brännskador.
Han vandrar in i skogen av jättelokor och besprutar dem med Roundup. Det är på tiden tycker Sven Ryttare, som äger Bredäng camping. Redan förra våren bad han om hjälp med jättelokorna, som åt sig in på campingen.
– Man är ju orolig för att campninggästernas barn ska göra sig illa, säger han.
Tommy Tuvunger pustar vidare bland lokorna. Man måste prioritera, säger han, och ligger skadade djur i vägen måste han rycka ut.
– Och när det regnar får vi inte lov att bespruta, säger han.
Naturvårdsverket har tidigare genom information om jättelokans farliga egenskaper försökt få folk att inte plantera den som prydnadsväxt. Verket har även uppmanat allmänheten att
bekämpa den med spade och skyddshandskar i naturen.
Den frivilliga bekämpningen har varit framgångsrik på vissa platser. På andra ställen har bekämpningen misslyckats. På sina håll har jättelokan därför spritt sig mycket framgångsrikt och blivit ett gissel.
Jättelokan hör ursprungligen hemma i framför allt sydöstra
Europa och Kaukasien. Ännu på 1970-talet importerade och sålde de stora fröfirmorna fröer av jätteloka, som många ansåg som vackra och ståtliga trädgårdsväxter.
