De två i särklass ledande länderna när det gäller största utsläppen av klimatgaser har blåst liv i klimatförhandlingarna som under hösten successivt hade tappat det mesta av sin energi.
För ärligt talat har inte utsagorna om att det ska blir ett starkt avtal i Köpenhamn låtit riktigt övertygande efter att danska statsministern Lars Løkke Rasmussen föreslog att det inte behöver bli rättsligt bindande förrän senare.
När nu de bägge klimatstormakterna visar sina kort – i alla fall i en första runda – är det svårt för länder från både nord och syd att fortsätta tjuvhålla på sina. Och i ett klimatavtal är det nödvändigt att långtgående åtaganden om minskade utsläpp ingår.
Kinas utspel är det mest sensationella av de två. Regeringen har i det längsta avhållit sig från att sätta siffror på sina åtaganden i internationella förhandlingar, även om man har haft nationella mål. Man har varit tydlig med att landets ekonomiska utveckling går först, och att det är i-ländernas skuld att hela världen nu måste tampas med klimatförändringarna.
Kinas utsläppsmål är kopplade till den ekonomiska utvecklingen. Planen till år 2020 är att ekonomin ska fördubblas, samtidigt som koldioxidutsläppen minskar i relation till ökande BNP.
Beräkningar visar att Kinas mål ger en miljard ton mindre utsläpp av koldioxid än utan satsning på fossilfri energi.
USA:s utspel var mer ett måste. Barack Obama hade inte varit trovärdig i sina uttalanden om klimatfrågans tyngd om han inte hade levererat åtaganden om minskade utsläpp före Köpenhamnskonferensen. Ändå var det få som skulle våga satsa pengar på att det faktiskt skulle bli så.
Men det är fortfarande långt till målet för avtalet, att den globala medeltemperaturen inte ska öka mer än två grader. För att klara det måste i-länderna minska utsläppen med mellan 25 och 40 procent räknat från år 1990 och u-länderna med mellan 15 och 30 procent jämfört med om de inte hade vidtagit några minskningsåtgärder.
Klimatgiganternas utspel kan sätta andra åtaganden i rörelse, till exempel EU:s löfte att höja insatsen och minska med 30 procent istället för 20 procent till år 2020, om även andra länder vidtar åtgärder.
Men interna stridigheter kan också leda till tystnad från EU-ländernas sida. Det kan bli dramatiska tio dagar som återstår till Köpenhamnsmötet.
