I Säpos tidigare hemligstämplade akt om KGB-officeren Jevgenij Ivanovitj Gergel, som var verksam i Stockholm under slutet av 1960-talet, finns vittnesmål från en av Guillous journalistkollegor som larmat om dennes kontakter med Gergel.

Guillou bekräftar för SvD.se att han träffat Gergel och att han upprättat en förbindelse med den sovjetiska underrättelsetjänsten KGB. Han hävdar att syftet med kontakterna var att avslöja hur KGB arbetar i Sverige.

– Min första barnsliga föreställning var att bara man tar sig in i KGB så kommer man in i någon slags spionklubb. Det är helt fel. Man får aldrig information om andra spioner. Efter att ha spelat med någon tid skulle man få några insikter som skulle räcka till vissa avslöjanden, trodde jag. Så kan det aldrig någonsin gå till. Men det visste inte jag när jag var 22, säger Jan Guillou till SvD.se.

Vad var det ni diskuterade på era möten?

– Politik, politik, politik. KGB var intresserade av allt. De ville veta hur Centerpartiets ungdomsförbund skulle ställa sig på nästa stämma om Vietnamkriget. De trodde inte på någonting som stod i tidningarna. KGB är ökänt för att ha bedrivit enormt dubbelarbete.

Guillou bröt kontakterna med KGB 1972, då han tillsammans med kollegan Peter Bratt börjat arbeta med IB-affären – spionskandalen som senare publiceras i Folket i Bild.

– När jag inser att FiB kommer vända upp och ner på hela Sverige med avslöjandet så meddelade jag min kontaktman att vi aldrig mer kommer att prata med varandra. Det var sista gången jag någonsin träffade någon som hade med KGB att göra, säger Guillou till SvD.se.

Ångrar du kontakten med KGB i dag?

– Jag bibehöll kontakten för länge men då hade den övergått till att vara politiska samtal. Jag var alltså påläggskalv för framtiden om min karriär skulle utvecklas till ett för KGB intressant sätt. Jag kunde ha avbrutit det där roliga och explosiva umgänget tidigare.

– Jag är mycket klokare vid 65 års ålder än 22. I dag skulle jag inte leka med elden på samma lättvindiga sätt. En IB-affär och tio spionromaner senare vet jag betydligt mer om den här verksamheten än jag gjorde då.

Varför nämner du ingenting av detta i dina nyligen utkomna memoarer?

– Jag tycker att det är en sidohstoria som inte ledde till någonting. Den största svårigheten var att inte skriva en bok på 1 000 sidor. Det här var en återvändsgränd. Och jag tänkte att det skulle leda till tio sidor i Expressen där de kallar mig KGB-agent.

Och nu blev det så ändå.

– Ja, och så här stora rubriker och löpsedlar förvillar intrycket. Jag har aldrig varit spion.

Guillou säger själv att hans kontakter med den sovjetiska säkerhetstjänsten inte ledde till något journalistiskt avslöjande och förnekar att han skulle ha utfört något verkligt spioneri för Sovjet.

– Det tog ett par år innan det gick upp för mig att det här aldrig skulle leda till något journalistiskt avslöjande.

Gergel avled enligt den ryska ambassaden för flera år sedan.