Jan Björklund har hittills hållit låg profil i den politiska striden om FRA-lagen. Detta trots att folkpartiet var det enda partiet i alliansen där en riksdagsledamot, Camilla Lindberg, röstade nej till lagstiftningen.

– Jag är självkritisk till att motståndarna till FRA-lagen helt har fått dominera debatten. Vi borde ha försvarat detta bättre. Det gäller både mig själv, övriga partiledare och ansvariga statsråd. Det har lett till ett debattklimat där det en tid varit nästan omöjligt att komma fram med sakliga argument, säger Jan Björklund till SvD.

Statsminister Fredrik Reinfeldt har sagt att kritikerna har missförstått lagen, men anslår nu en ödmjuk ton.

– Har vi kommit ut på ett sätt som gjort att människor fått svar på sina frågor? Det finns säkert en hel del att önska i just den här processen, säger Fredrik Reinfeldt.

Inom FRA är många anställda besvikna på att regeringens statsråd inte försvarat att Sverige bedriver signalspaning. Detta trots att det faktiskt är regeringen och inte försvaret som är FRA:s största uppdragsgivare och ”kund”.

– Det viktigaste argumentet är att Sverige måste skydda sig som nation och folket mot främmande makts hot. Det kan handla om spionageverksamhet som är omfattande, att hålla kontroll på utvecklingen i Ryssland och internationell terrorism. Det finns ibland en naiv tro att ”detta händer inte här”, förklarar nu Jan Björklund.

Annars säger ju regeringen att det inte finns något hot från Ryssland?

– Ja, under överblickbar tid så är hotet om anfall inte så stort. Det vet vi bland annat genom att vi har en underrättelsetjänst.

- Jag håller med om att det finns en målkonflikt mellan underrättelsetjänst och skyddet av den personliga integriteten. Men som regering har vi skyldighet att göra en avvägning. Vad är alternativet till FRA? Det är att inte ha en underrättelsetjänst. Vi lagreglerar istället något som pågått i 60 år och tillför en rad ytterligare integritetsskydd för att möta den oro som finns, säger Jan Björklund.