Lagstiftningen fungerar! Det utropade antipiratbyrån glatt för snart två år sedan, efter att Ipredlagen trätt i kraft. Fildelarna i landet hade uppenbarligen blivit så rädda för att bli upptäckta att de slutat fultanka musik, filmer och program. Ja, det tydde i alla fall viss statistik på. Ett tag. Sedan visade det sig att sanningen såg annorlunda ut – varpå antipiraternas anletsdrag snabbt återgick till de lite mer bistra miner vi är vana vid.

Fildelningen ökar nämligen för varje år som går. Vissa siffror pekar mot att var femte svensk numera ägnar sig åt fildelning. Är det förvånande? Inte särskilt. Fildelning har aldrig varit en hobby eller ett särintresse, utan snarare en kultur, djupt sammanlänkad med hur internet och den digitala tekniken fungerar.

Nu kan man som bekant tycka illa även om kulturer. I snart tio år har regering efter regering brottats med problemet hur man ska få denna ständigt växande mängd människor att upphöra med sitt beteende. Lösningen har bestått i hårdare lagar, skärpta straff och en vilja att övervaka medborgarnas internetkommunikation.

Med tanke på den energi som politikerna har ägnat åt frågorna, är det märkligt att nästan ingen har funderat över hur den grupp som man försöker klämma åt faktiskt reagerar på de nya lagarna. Jo, nog noterar man att den där femtedelen fortfarande inte lyder. Men av detta drar man inte någon annan slutsats än att lagarna än en gång måste vässas.

Så vad händer då med fildelarna? Svaret är att de faktiskt förändrar sitt beteende. Fast inte på det sättet lagstiftaren tänkt sig. I stället för att sluta fildela, använder de i allt högre utsträckning några av alla de anonymitetstjänster som gör dem svåra eller omöjliga att spåra.

I en artikel som nyligen publicerades i tidskriften Policy & Internet, visar Lundaforskarna Stefan Larsson och Måns Svensson att det finns ett samband mellan just Ipredlagen och internetanvändarnas strävan att göra sig anonyma. Efter Ipred ökade användandet av anonymitetstjänster markant, särskilt bland dem som fildelar ofta. Man kan alltså se viljan att vara anonym på internet som ett direkt svar på piratjakten. Men intressant nog ökar användandet av anonymiseringstjänster också i den grupp som aldrig fildelar.

Upphovsrättskriget har skapat en ond cirkel. Medborgarna söker anonymitet på internet eftersom de är oroliga för övervakning – och när allt fler försvinner in i dimman och gör sig osynliga på nätet, ökar i sin tur oron hos lagstiftaren, som därför trappar upp jakten ytterligare.

Utvecklingen förvandlar just nu anonymitetstjänsterna till en normalitet, något som inte bara får oönskade konsekvenser för jakten på fildelare, utan också för all annan brottsbekämpning. För till skillnad från det socialt accepterade brottet fildelning, finns det ju gott om annan, mycket grövre brottslighet som de flesta människor betraktar som förfärlig. Och som även den blir svårare att ringa in när den anonyma nättillvaron har blivit standard.

Anders Mildner är journalist och medieanalytiker. anders.mildner@svd.se