Den nye generaldirektören för Socialstyrelsen Lars-Erik Holm fick en flygande start när han avskedade expertguppen som skulle ta fram nya kostråd till diabetiker. Hans resoluta ingripande satte ljuset på de mångåriga banden mellan livsmedelsindustrin och så kallade oberoende näringsexperter.

I flera år har det talats om det medicinindustriella komplexet, dvs. gråzonen av samarbete mellan läkemedelsföretagen och läkare/sjukvård/ledande forskare/patientorganisationer med inslag av lyxresor, skyhöga konsult- och föredragsarvoden och mutanklagelser. Åtgärder har vidtagits, nya etiska regler tagits fram och de värsta avarterna tonats ned - även om situationen ingalunda är perfekt. Fortfarande består systemet med rika belöningar till ledande forskare och profilnamn tämligen oförändrat medan dusörerna till vanliga läkare - presenter, middagar och resor - dragits ned.

Samma mönster har samtidigt funnits i årtionden på livsmedelssidan mellan den starka och till stor del anonyma livsmedelsindustrin och den tämligen lilla gruppen av näringsexperter som befolkar akademierna och sitter i myndigheternas kommittéer och utredningar.

I Sverige har stiftelsen SNF (Swedish Nutrition Foundation) som finansierats av ett 40-tal livsmedelsföretag länge varit en självklar mötesplats. I SNF har nästan alla näringsforskare - och dito experter suttit med. En naturlighet som ingen egentligen ifrågasatt förrän den utifrån kommande Lars-Erik Holm börjar tala om obehagliga jävsproblem. Typiskt nog ser inte en annan i systemet mer involverad generaldirektör - Inger Andersson på Livsmedelsverket - några problem med dessa täta band.

Ett syfte med samarbetet i SNF sägs vara att se till att konsumenterna inte utsätts för vilseledande marknadsföring. En målsättning som knappast kan sägas ha uppfyllts. Mats-Eric Nilsson visar i sin uppmärksammade bok Den hemlige kocken med utomordentlig tyngd att livsmedelsindustrins marknadsföring sällan eller aldrig speglar någon slags sanning.

Ett av den professionella pr-industrins klassiska knep är att använda det som kallas den tredje rösten: att låta en till synes oberoende expert - helst så högt uppsatt som möjligt - framföra företagets-industrins budskap. Det är därför medicinprofessorer är guld värda och belönas riktligt för sina insatser åt läkemedelsföretagen. Och varför skulle livsmedelsföretagens marknadsförare tänka annorlunda när det gäller näringsforskarnas uppgift?

Mot denna bakgrund lär det inte bli helt enkelt att hitta verkligt oberoende experter att utreda nya kostråd till diabetiker och andra. Den svåra jakten lär redan ha satt igång.