Åsa Pehrsson skrattar högt och ofta, men så har det inte alltid varit. 17 år gammal togs hon in på Sankt Görans sjukhus i Stockholm för att utredas. Läkarna misstänkte att hon hade anorexi - en diagnos som skulle ändras många gånger de kommande åtta åren.
På hennes armar finns fortfarande över hundra ärr sedan hon skurit sig. Några av dem är cirkelformade efter att hon hettat upp en enkrona och bränt sig så svårt att hon fick blodförgiftning.

Efter fyra års vård utan framsteg föreslog en läkare att Åsa Pehrsson skulle prova ECT.
- Som destruktiv tjej tyckte jag att det lät kanon. Hade läkaren föreslagit
att de skulle slå en slägga i huvudet på mig hade jag tackat ja till det också.
Hon fördes till en operationssal, fick en plastboll med andningshål i munnen för att inte bita sönder tungan under krampanfallet och sövdes därefter ner.

- När jag vaknade visste jag inte vad jag hette, var jag befann mig eller vad som hade hänt. Att slutföra en tanke var omöjligt.
Efter några dagar kom minnesbilderna tillbaka. Men inför kommande behandlingar skrev Åsa Pehrsson ner sitt namn och personnummer på en lapp för att slippa skämmas över att inte minnas.
- ECT gav mig ingenting. Efter sju eller åtta gånger slutade vi. Jag föredrog att må dåligt och veta vem jag var framför att gå omkring i en dimma utan att känna igen mig själv.

Räddningen kom när Åsa Pehrssons läkare, utan större förhoppningar, beslöt att ge samtalsterapi en chans. Det blev sakta men säkert vägen tillbaka och för tre år sedan kunde Åsa Pehrsson skrivas ut. I dag går hon fortfarande i samtalsterapi, men äter inte längre några mediciner. Hon
utbildar sig till mentalskötare och håller regelbundet föredrag om sina erfarenheter.
- Jag förstår att min läkare fick panik när ingenting hjälpte, men är ECT rätt metod för en 21-årig tjej som är självdestruktiv?
Håkan Odeberg, överläkare på psykiatriska kliniken på Huddinge sjukhus, kan inte uttala sig om det specifika fallet men säger:
- Att utföra ECT i två veckor och sedan sluta är helt bortkastat. Det måste ske under en längre tid och följas upp med annan behandling.