Anna Ledin har precis börjat ett nytt jobb i Vetenskapsakademien KVA:s imponerade hemvist i Frescati i Stockholm. Hon är tjänsteman där, vetenskaplig sekreterare, som bland annat ska hålla ordning på de medicinska ledamöternas verksamhet.

–Jätteroligt och spännande, tycker hon om de nya uppgifterna som också inkluderar utredningar och remissvar.

Men Anna Ledin har egentligen en annan bakgrund.

–För tre år sedan doktorerade jag i Uppsala i molekylärbiologi, genforskning, säger hon. Min man John är också forskare och fick en tjänst som gästforskare i Tyskland.

Den första tiden i Tyskland var Anna mammaledig och därefter fick hon jobb som administratör på Embo, European Molecular Biology Organisation, i Heidelberg. Det är en mycket prestigefylld organisation för europeiska genforskare – molekylärbiologer.

Hon förklarar beslutet att ändra arbetsbana med att hon ville pröva något annat efter åren i laboratoriet. Mer dramatiskt än så var det inte.

En av hennes viktigaste insatser på Embo var en stor studie av två eftersökta stipendieprogram för unga forskare som Embo driver.

–Statistiken visade att kvinnor hade 20 procent sämre chans att få ja till stipendiet än män, säger Anna Ledin.

Det gjorde att hon och tre andra Embo-kollegor gick igenom samtliga ansökningssvar och analyserade materialet ur köns- synpunkt.

–Vi kunde se att genomgående var männens formella meriter bättre än kvinnornas, säger Anna Ledin. Och när vi lät uttagningskommittén på nytt granska ansökningarna sedan vi tagit bort alla könsangivelser blev bedömningarna desamma.

De hittade alltså ingen öppen könsdiskriminering, men skriver ändå att de traditionella könsrollerna när det till exempel gäller ansvaret för barn och familj utgör ett allvarligt hinder för kvinnliga forskare.