Med stadig röst svarar mamman på åklagaren Frieda Gummessons frågor. Hon ger utförliga svar och skrattar till och med vid ett tillfälle. Men påfrestningen är stor – och på frågan hur det känns att sitta i rättssalen och svara på frågor säger hon ”jobbigt”.

– Mitt hjärta slår och det är jobbigt att tänka tillbaka på minnena. Jag vill helst inte tänka på dem för det är väldigt jobbigt, säger hon i rättssalen.

Men just mammans minnen är av yttersta vikt för åklagarsidan. Efter bakslaget igår – när det blev känt att DNA-analysen på några katthår och den hårtuss som mamman höll i sin hand när polisen kom till villan i Arboga inte binder den åtalade till mordplatsen – är mammans utpekande ett avgörande bevis för åklagarsidan.

Förhöret med henne i dag börjar också med att åklagaren frågar varför hon grät i går när hon kom in i rättssalen.

– Det var för att jag kände igen henne. Jag kände igen henne som kvinnan som stod utanför min dörr den dagen det hände, säger mamman.

Gärningsmannen ska enligt mamman ha ringt eller knackat på dörren och presenterat sig med den åtalade kvinnans smeknamn. Personen talade engelska och mamman säger också att hon känner igen den åtalade kvinnans röst från morddagen.

– Hon tränger sig in och jag måste backa ett halvt steg för att hon tränger sig in. Sen gör det ont på min högra sida av huvudet, säger mamman och förklarar att det börjar tjuta i ena örat.

Det finns dock luckor i vittnesmålet: mamman ger olika besked om personens kläder och blandar ihop minnen från dagarna innan morden. Hon har också i förhör sagt att personen var mullig – nu säger hon att förövaren var smal och ger en beskrivning som stämmer in på den åtalade kvinnan.

– Minnet är suddigt, men det jag kommer ihåg är att kläderna inte satt så bra. Det kan vara så att kläderna var för små, säger mamman när åklagaren för andra gången tar upp uppgifterna som inte stämmer med förhören.

I eftermiddag hörs mamman av försvaret. Då kommer hon återigen få frågor om luckorna i det hon minns. Viktigt är också om mamman sett den åtalade kvinnan på bild innan utpekandet.

I förhöret erkänner hon att så är fallet – sambon hade en bild på kvinnan på en sida på internet och en gång såg hon bilden. ”Men det var länge sen”, säger hon.

Samma bild har sedan dykt upp i tidningar – även dessa har mamman sett, men då har ansiktena varit pixlade, säger hon.

– Jag läste att det stod XX (sambon, red anm) och XX (den åtalade, red anm). Men jag kände inte ens igen min sambo, säger mamman.

Några andra bilder på kvinnan har hon inte sett, säger hon.

Förmiddagens förhandling avslutades med att åklagaren frågade hur viktigt det är för mamman att den skyldiga fälls för morden på hennes barn och mordförsöket på henne själv.

– Det har stor betydelse. Jag skulle vara rädd resten av mitt liv att den personen verkligen vill göra mig så illa som hon gjorde mina barn. Och för mina barns skull. Jag vet att de är borta och på något sätt vill jag ha upprättelse för deras skull, säger mamman.