Johan väntar på att dagens gruppterapi ska börja. Han följer Minnesotamodellen med 13 veckors grundbehandling inom öppenvården och två års eftervård. Han ville inte in på ett hem, när han efter tio års knarkande försöker sluta. De senaste åren har nästan alla hans narkotikakontakter skett på internet.
Hasch, LSD, valium, svampar, rohypnol… Johan räknar upp alla preparat han köpt, sålt och bytt på nätet. Själv gillar han nedåtgrejer, något som får honom att bara försvinna, utslagen i soffan hemma.
Lagligt eller olagligt kvittar, det är effekten han är ute efter. Han läser på nätet vad andra skrivit om sina trippar. En av de läskigaste rapporterna gällde en vanlig trädgårdsväxt, änglatrumpet.
– Någon hade ”badat” sig i taggtråd, en annan hamnade i fullt krig med exploderande bomber
i lägenheten.
Blev du inte avskräckt?
– Nej, mer nyfiken, säger Johan, jag ville pröva själv.
Han sökte kontakt med en av tripprapportörerna genom att skriva in hans alias på chatkanalen där han först läst den.
Johan fick napp. Killen skickade honom ett kuvert med frön.
– Jag tuggade i mig 60 stycken direkt och kokade sen te på 40 till. Jag ville liksom att det skulle toppa.
Han låter fortfarande lite besviken när han berättar att inget häftigt hände. Han mådde bara jättedåligt, fick magkramper, krypningar i hela kroppen och synrubbningar. Han kunde inte ringa, han såg inte siffrorna på sin mobiltelefon.
Av andra droger har Johan blivit ”helt bombad”, vaknat dagen efter utan att minnas hur han slagit sönder ansiktet eller tagit sig hem. Det dyker hela tiden upp nya preparat som verkar spännande att prova.
Johan, som vill förbli anonym, började med sprit när han var 15 år, köpte sitt första hasch i 18-årsåldern och upptäckte snart tabletterna. Det var en livsstil, säger han, alla festade och prövade allt. Men för Johan övergick festen i beroende, depressioner och perioder av arbetslöshet och sjukskrivningar.
Nu har han hunnit fylla 27 och gör för första gången ett allvarligt försök att lägga av. Vi träffar honom i Checkpoints lokaler i Stockholm, en öppenvårdsbehandling för missbrukare.
– Jag har tagit bort varenda sida och program på datorn, annars skulle jag aldrig klara det här.
Internet är ett beroende i sig.
Ibland har han kopplat upp sig direkt på morgonen för att se om några bekanta aliasnamn varit inne på chatten.
– Man träffar på många skitungar där som bara går i nian, deras föräldrar har säkert ingen aning om vad de håller på med.
Hans egen pappa vet fortfarande inte vad han sysslat med. Mamma har förstått lite mer, men först nu, inför behandlingen, blivit fullt invigd i hans liv.
Vid datorn har han knutit sina kontakter, med både säljare och köpare. Själva affärerna har han gjort upp på stan. ”Är det någon som vill köpa, jag kan fixa hasch?”, har han slängt ur sig helt öppet på chatkanalerna. Och snabbt fått svar.
– Det handlar om att bygga upp förtroende. Vi lär känna varandra, någon kan gå i god för att det är justa varor, säger Johan.
Han har aldrig oroat sig för att det skulle dölja sig en spanande polis bakom en signatur. De skulle avslöjas direkt, tror han. De är alldeles för tysta, eller använder fel språk.
De kommersiella försäljningssidorna har han inte använt så mycket. Senast köpte han hem svamp från Holland. ”Det smakade för djävligt men jag blev helt utflippad, allting böljade.”
Efter snart tio år med knark har han tröttnat. En bekant tipsade om Checkpoint. Nu har han klarat trettio drogfria dagar och drömmer om att bli ”stabil i huvudet” igen.
– Jag vill kunna sköta ett jobb och känna trygghet i mig själv, slippa paranoian. Jag har trott jag varit smart som läst på om effekter och doser. Men sen har jag bara käkat så mycket som möjligt. Nu känner jag mig inte så smart längre. Jag har förstått att min hjärna har påverkats.
JOSEF EL MAHDI
ANNIKA ENGSTRÖM
