Roland Claesson var 23 år när han fick en ny njure av sin pappa. I dag, vid drygt 60, är han en av dem som levt längst i landet med samma donerade njure.

– Jag räknar med att åldras med min njure, säger han när vi träffas på transplantationsmedicinskt centrum på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge där han går på kontroll en gång i halvåret.

Roland Claesson är fortfarande yrkesverksam, har glimten i ögat och känner sig fullt frisk. Att han lever tack vare sin pappas donerade njure tänker han sällan på.

– Visst har jag lite små besvär av mina mediciner, prickar i huden och förhöjda kolesterolvärden men det är bagateller som går att leva med.

Njurproblemen hade sitt ursprung i en scharlakansfeber han hade som 7-åring. Infektionen gav upphov till en kronisk njurinflammation men det var inte förrän vid 23 som han fick påtagliga symtom från njurarna.

– Jag började känna mig risig och gick till doktorn.

Läkaren hittade äggvita i urinen och remitterade honom omgående till en njurspecialist. Då var Roland så dålig att han behövde dialys två gånger i veckan.

Varje dialys tog ett dygn. Det var lite tufft, men hans arbets- givare var förstående och Roland – som då jobbade inom restaurangrörelsen – kunde jobba in tiden som gick förlorad på helgerna.

Pappans blodgrupp visade sig stämma någorlunda och det blev operation.

–  Jag gick som en fällkniv efteråt men operationen gick bra och njuren har fungerat sen dess.