Statsvetaren Helena Wockelberg forskar om ministeravgångar. Hon har följt utvecklingen kring arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorins (M) avhopp. Hur han vid en presskonferens i Almedalen förklarade att han slutar på grund av privata skäl och mediernas närgångna bevakning av den pågående vårdnadstvisten. Hur Aftonbladet senare gett bilden av att ministern avgick efter att tidningen konfronterat honom med misstankar om sexköp.

Ministeravhopp är långt ifrån något nytt. Den sittande regeringen är inte heller förskonad, nu har har sex ministrar lämnat sedan 2006.

Det som gör Sven Otto Littorins avhopp unikt är att det kom före den egentliga skandalen.

– Det är betydligt vanligare att en minister avgår efter en tids turbulens. Jag känner inte till något modernt fall i Sverige när det skett på det här viset, säger Helena Wockelberg

Inte heller förre pressombudsmannen Pär-Arne Jigenius kan minnas något liknande fall. Han tycker dessutom att Aftonbladets agerande är märkligt och pressetiskt tveksamt.

– Normalt förbereder och styrker man en story, sen publicerar man rakt av. Att publicera halva sanningen skapar bara ryktesspridning. Det är en felaktig tågordning, säger Pär-Arne Jigenius.

Att det dessutom handlar om anklagelser om sexköp gör det hela än mer ovanligt. Paralleller kan visserligen dras till den så kallade Geijeraffären på 1970-talet. Den gången anklagades justitieminister Lennart Geijer för att vara inblandad i en bordellhärva.

– I den svenska kulturen har det mediahistoriskt inte skrivits så mycket om sex och kärleksrelationer. Men här handlar det om ett påstått brott och om sex, säger Helena Wockelberg.

Hon menar att dessa ingredienser kan göra att frågan får extra dynamik och att ryktesspridningen rullar ännu fortare.

– Det gör det till en oerhörd svår situation att hantera politiskt, oavsett om det ligger något i anklagelserna eller inte, säger Helena Wockelberg.

Därför anser hon att Moderaterna och regeringen i det mesta gjort det bästa av situationen.

– Att det är Fredrik Reinfeldt som stått för de offentliga uttalandena är inget konstigt. Det är han som är statsministern och det är han som är chefen.

Helena Wockelberg tror inte det hela kommer att påverka valrörelsen i någon större utsträckning.

Det som skulle kunna hålla liv i frågan är om någon lyckas koppla den till statsministern och på så sätt ifrågasätta hans ledarskap.