Tioårige Bobby anmäldes försvunnen den 29 januari 2006, från ett köpcentrum utanför Göteborg. Snart misstänktes föräldrarna ligga bakom försvinnandet.

–Man förstod genast att allt inte stod rätt till. Föräldrarna visade ingen oro. Det var också märkligt att de skulle ha lämnat sonen ensam i bilen medan de gick in och köpte en present, säger Harriet Persson, förhörsledare vid polisen i Västra Götaland, när hon kommer in på fallet inför hundratals journalister på Grävseminariet i Göteborg.

Harriet Persson tog över förhören av Bobbys mamma den 14 februari 2006. Då hade inledande förhör redan hållits och Bobby hade varit anmäld försvunnen i mer än två veckor.

Den 17 februari skulle häktningsförhandlingar hållas med Bobbys mamma. Klockan halv fem på eftermiddagen den 16 februari fick Harriet Persson ett telefonsamtal från mammans advokat. Vid lunchtid samma dag hade det hållits förhör med mamman. Sent på eftermiddagen bestämde sig Bobbys mamma för att berätta sanningen.

–Då ringde det och jag fick veta att Bobbys mamma ville prata extra.

En halvtimme senare kom förhöret igång. Av förundersökningen framgår att förhörsledaren gör det så bekvämt som möjligt att prata fritt. Hon säger att Bobbys mamma får bestämma hur hon vill att Harriet Persson ska sitta så att hon kan berätta.

”...och då berättar du själv och du får bestämma om du vill att jag ska sitta nära eller hur du vill att jag ska sitta. Går det bra om du sitter så eller vill du att jag ska hålla i dig... ”

I det här skedet av utredningen är Bobbys mamma skäligen misstänkt för mord, alternativt medhjälp till mord. Harriet Persson har redan gjort klart för henne vad det innebär. Hon har ingående berättat och förklarat de svårbegripliga orden. Och hon har varit tydlig med vilken hållning hon själv som förhörsledare kommer att ha, vad som än kommer fram.

”... det enda vi önskar det är att du berättar om det som hänt med Bobby och vi tror inte att du har berättat hela sanningen ... vi vet att det är en allvarlig anklagelse ... vi är medvetna om det. Så jag kan bara vädja till dig, be dig, jag höjer inte rösten, jag slår inte i bordet, så du behöver inte vara orolig det minsta för den delen...”

Bobby hade en ärftlig kromosomförändring, fragil x-syndromet, som ger psykisk utvecklingsstörning med autistiska drag. Kännetecken är bland annat svårigheter att tala och koncentrera sig. Mamman har samma sjukdom.

I förhöret den 16 februari kom berättelsen. Om hur hon och sambon plågade Bobby och torterade honom tills han inte andades mer. Och hur de tillsammans paketerar honom och sänker kroppen i ett hål i isen.

”Ja, det är ju så att nn har haft mig i sina klor... Mer än vad jag vetat och tvingat mig till och hålla Bobby när han binder honom på en stol... och så har han tvingat mig att jag ska ta av Bobby kläder så att han får stå där ute ett tag och fått snö på sig...”

På grävseminariet berättar Harriet Persson om hur hon har suttit bredvid en misstänkt istället för framför, för att erkännandet ska komma när blickarna inte möts. Hur hon hållit misstänkta i handen för att det ska bli lättare att berätta.

–Det är det enda sättet att prata med en människa i kris.

Harriet Persson har hört erkännanden från en mamma i Bergsjön som strypt sitt barn. Hon var en av förhörsledarna i utredningen av diskoteksbranden på Backaplan i Göteborg, där hon fick ansvaret för förhöret med den som betraktades som ledaren, och som så småningom erkände sin del. Trots att det är många avskyvärda brott säger hon att hon aldrig känner något hat: det handlar om att skilja på gärning och gärningsman.