Små lampor blinkar på väggarna för att göra de anställda uppmärksamma när någon står på trappan utanför och vill in i värmen. Vid skrivborden finns bildtelefoner och brandlarmet består av blinkers.

På kontoret för Stockholms dövas ungdomsråd är det självklart med tekniska hjälpmedel som gör det möjligt för de anställda att se vad andra vanligtvis hör. Det borde vara en självklarhet överallt där döva eller hörselskadade arbetar, menar 28-åriga Henrik Sundqvist. Han är ungdomskonsulent på kontoret och ordförande i Sveriges dövas ungdomsförbund.

–Jag tycker inte att vi ska diskutera kostnader. Jag har inte valt att vara döv och då får samhället se till att jag kan vara delaktig i arbetslivet på samma villkor som alla andra, säger han via tolk.

På kontoret är det tyst, all kommunikation sker via teckenspråk. Intervjun med SvD bokades dagen före mötet och i samma veva beställde Henrik Sundqvist en tolk.

–Det var ren tur att jag fick tag i en, det är inte ofta som det lyckas med kort varsel, säger han.

Regeringen har uppmärksammat att teckenspråkigas behov av tolk inte är tillgodosett. Ovisshet om ansvarsförhållanden och oklarheter om vilka kostnader som det statliga bidraget till tolktjänst ska täcka blev startpunkten till en utredning som nu tas fram av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Uppdraget planeras att vara klart i december.

–Med rätt hjälpmedel kan jag göra samma jobb som alla andra, men utan rätt hjälpmedel eller tolk är det svårt att kommunicera med personer som inte kan teckenspråk, säger Henrik Sundqvist.

Han har arbetat som personlig assistent åt en döv person samt på grundskola och elevhem för döva och hörselskadade. Även om han ännu inte har arbetat på en hörande arbetsplats påverkas jobbet av svårigheterna att få tag i tolk, exempelvis när han ska delta på möten med hörande representanter från landsting och kommun.

Nu vittnar andra hörselskadade och döva om att de möter svårigheter att komma in på arbetsmarknaden.

–Idag kan det vara så att arbetsgivare tvingas betala för tolk och då är de mindre benägna att anställa döva och hörselskadade. Att inte få jobb leder i sin tur till sämre självförtroende och självkänsla. Man vill ju finnas till för något i samhället, säger han.

Den öppna arbetslösheten bland döva och hörselskadade personer är omkring 14 procent. För vissa andra grupper av personer med funktionsnedsättning är den högre. Pelle Kölhed, vice ordförande för Handikappförbunden och ordförande för Personskadeförbundet, menar att det är svårt för många med funktionshinder att ta sig ut på arbetsmarknaden på grund av arbetsgivarnas och samhällets attityd.

–När vi påtalar åtgärder som krävs säger man att det är dyrt, men det behöver det inte vara. Bygger man tillgängligt från början blir det inte dyrare, det är drastiska ombyggnader som kostar.