– Jag börjar få panik. Jag vill ut och jobba, träffa folk och känna att jag gör något meningsfullt.

19-årige Olle Karvonen flyttade hemifrån efter studenten i våras. Under gymnasieåren jobbade han fyra kvällar i veckan som telefonförsäljare, men efter studenten ville han vidare. Han sa upp sig och sökte nytt. Men det var tvärstopp. På hans gamla arbetsplats var hans tjänst redan tillsatt.

– Min årskull är väldigt stor i Falun och alla ville ha jobb efter gymnasiet, säger han.

Olle Karvonen är inte ensam. I hans umgängeskrets är det många som inte har jobb, som snart har förlorat motivationen och förhoppningarna.

– Inte ens på Arbetsförmedlingen är de inspirerande, men det är klart att det kanske inte är så lätt att försöka motivera folk när det kommer in 100 personer om dagen och säger samma sak.

Olle säger att han kan tänka sig vilket jobb som helst nu. Kraven är låga. Timanställning, helger och dålig lön spelar ingen roll.

– Vi som inte har kommit in på arbetsmarknaden har ingen erfarenhet att konkurrera med.

Är han fortfarande arbetslös nästa år funderar han på att börja studera.

– Men jag hoppas och tror att det kommer ett jobb. Det måste det göra, säger han.