KARLSKRONA. Det är fredag eftermiddag i Blekinge. Den 50-årige mannen sitter i bilen på väg hem till sin gård när ett mopedgäng kör ikapp honom i Rödeby. Någon sliter upp bildörren. När mannen kastar sig ut efter dörren följer ratten med och han är nära att köra på mopedkillarna som är tre eller fyra stycken.
– Vi har gjort flera polisanmälningar och det har liksom inte hänt någonting. Jag blir så lätt upprörd och nervös när det händer sådana här saker. Jag tar så illa vid mig och allt, säger 50-åringen när han berättar om händelseförloppet i polisförhören.
Sedan december 2006 har familjen gjort sammanlagt fem polisanmälningar efter trakasserier som busringningar, prejningar på moped och klotter. Den lätt förståndshandikappade 19-årige sonen är den som är värst utsatt.
Väl hemma på gården skakar mannen och mår dåligt. Whisky hjälper bättre mot ångesten än mediciner och han dricker lite för att få det värsta att gå över. Familjen har inte mått bra den senaste tiden. Brevlådan som slås sönder kan tyckas vara en bagatell, men för 50-åringen har just det utvecklats till en daglig ångest. Varenda morgon när han ska hämta posten är han rädd att brevlådan ska vara sönderslagen. Oron över att aldrig bli lämnad ifred känns extra stark idag.
Samma dag, lite senare mot kvällen, står den då 16-årige pojken utanför Rödebyskolan med några kompisar. De umgås och dricker öl. Själv dricker han ganska många, men känner sig inte berusad. Plötsligt dyker två äldre killar upp. Den ena går fram till 16-åringen och slår honom hårt i bakhuvudet med knytnäven tre gånger. Han uppmanar 16-åringen att låta bli den 19-årige kille som bor på gården i Hollstorp, sonen till 50-åringen.
- Sen bara gick han och det gick inte att snacka med honom, berättar 16-åringen i polisförhören.
Han känner att han har fått ont i huvudet av slagen och bestämmer sig för att åka upp till gården för att prata. Fem kompisar hänger med.
Klockan är efter ett på natten när de kör i väg genom skogen mot gården på sina mopeder. Stämningen är upprörd.
På gården har whiskyn som 50-åringen druckit börjat dämpa ångesten och han kan gå och lägga sig, efter att ha tagit tabletter mot sina psykiska besvär och några sömntabletter. Fläkten i rummet lugnar honom och han hör inte så mycket av vad som händer i huset.
Det första kompisgänget gör när de kommer fram till gården är att ringa till husets telefon. Det är den 19-årige sonen som svarar. 16-åringen och hans kompisar säger åt honom att komma ut. De skriker det också på väg fram till huset.
Precis som vanligt vaknar 50-åringen efter en timme för att gå på toaletten. I köket sitter hans 19-årige son och dennes kompis. Något står inte rätt till. Genom toalettdörren hör pappan hur sonen säger ”de sa att de skulle döda oss”. Här börjar paniken komma, förklarar mannen i förhören. Hans ADHD gör att han ibland går in i sig själv när pressen blir för stor.
Pappan tittar ut genom fönstret och ser att det står ett helt gäng på gräsmattan utanför. När han upptäcker att sonen och kompisen har gått ut genom dörren slår det slint. Hans sons liv är i fara på riktigt, tänker han.
- Det var då jag sprang efter bössan och sprang ut. Och då bara brister det. Jag var inte kontaktbar och de kan ha sagt någonting till mig, men jag skulle inte ha hört det.
Utanför huset ser 16-åringen att lampan tänds. Det är pappan som kommer ut genom dörren tillsammans med en annan person. Det är sonens kompis, samma kille som var med när de där knytnävsslagen utdelades tidigare på dagen. 16-åringen hinner skrika att han vill prata om det som har hänt. Han och en 15-årig kompis går fram till trappan med varsin pinne i handen som försvar. Sedan kommer det första skottet. Det träffar 16-åringen i ryggen när han sakta har börjat röra sig bort från huset. Han hör sin 15-årige kompis skrika ”skjut inte, skjut inte”. Kompisen springer och 50-åringen kommer efter. Sedan faller 15-åringen till marken.
- Han skjuter honom igen. Sen skjuter han efter de andra en gång till tror jag, säger 16-åringen i förhör.
Kompisen till familjens son kommer fram till honom och säger att ”nu är du inte så kaxig längre, va”.
Sedan minns han inget mer.
För 50-åringen lättar ångesten lite när gänget är borta från gräsmattan. Men så får han se att två pojkar ligger kvar på marken.
-Jag bara sköt tills de hade sjunkit ihop och det inte fanns några fler människor kvar på gräsmattan. Jag vet inte vilken ordning jag sköt heller, säger han i förhör.
Inne i huset sitter hans 19-årige son i telefon och pratar med polisen. 50-åringen går in i huset och tar över telefonen. Han berättar att han har skjutit några pojkar på tomten. Under tiden fortsätter han att dricka whisky. Ångesten är tillbaka och paniken har börjat övergå i någon form av chock. Minnet från kvällen är suddigt och han minns inte mycket från det att han gick in i ”sin egen värld”.
- Jag kan aldrig göra detta ogjort.
När polisen kommer till gården är den 15-årige pojken redan död. 16-åringen förs till sjukhus där en akut operation räddar hans liv.
