Jo, jo, i Belgrad svenskarna fick ge sig…
Vi är en bitter skara, inbitna schlagerfreaks som sitter i tv-soffan på lördagskvällen. Perrellis ”Hero” dissas av hela det samlade Europa och vi söker desperat efter en förklaring.
Men, men, sitt öde kan man möta på så många skilda sätt…
Jag: Det är kompisröstningens fel. Titta nu på Bosnien-Hercegovina, dom kommer ge Kroatien 10:an och Serbien 12:an. Kolla, vad var det jag sa!
Sambon: Nej, det är stylistens och silverklänningens fel. Hon borde inte ha haft den. Hon är alldeles för lik tjejerna från Grekland, Armenien och Ukraina.
Det yngre gardet, som består av dottern och hennes kompis, är högröda av indignation. Bara elva år och de har redan tappat tron på direktdemokrati. Nu kräver de en återgång till det gamla jurysystemet.
Historien upprepar sig…
–Folk borde inte få rösta, de fattar ju ingenting, fastslår de upprört.
–Schh, hojtar jag. Nu ska Norge rösta, nu får vi tolvan!
En minut senare när vi bara fått en sjupoängare är vi alla ändå rörande överens – allt är Norges fel! Och vi som gav dom tolvan, och friheten en gång i tiden… Det är tacken!
Waterloo…
Ja, så där höll det på ända tills väninnan, nöjesproducenten, ringde och klarsynt konstaterade:
–Nä, det är vi som är eljest (ung: annorlunda).
–Vad menar du, frågade jag.
–Ja, vi är lite eljest vi svenskar. Vi är inte som dom andra. Har inte samma musiksmak. Dom tyckte att vår låt sög. Och vet du vad, det kanske den gjorde också.
Water… Belgrad – jag är besegrad, nu ger jag mig…
Men vänta lite nu, fel på låten? Vi har ju faktiskt vunnit fyra gånger, Svante ”Mr Eurovision” Stockselius är han som bestämmer och vi har ett av Europas mest avancerade urvalssystem…
Jo, jo, man värjer sig och fäktas i det längsta.
Det är hårdsmält. För om Sverige inte är bäst på schlagers, vad har vi då kvar?
Allemansrätten, några röda stugor som ännu inte köpts upp av tyskar (som gav oss noll poäng) och Absolut vodka… nej förresten, det har ju fransmännen (som också gav oss noll poäng) köpt.
Men vi är faktiskt fortfarande bäst i världen på jämställdhet, även om Norge (gav oss som sagt sju poäng) flåsar oss i nacken. Dessutom är vi enligt tidningen The Economist bäst i världen på demokrati, tätt följda av Island (som vi fick tre poäng av).
Det är som jag hörde en sång – jag tror det är kärlek på gång…
Och så har vi ju Björn Gustafsson, världens bästa poängpresentatör.
Vilken kul parodi han gjorde när han snubblade på både ord och uttal. Pratade svengelska inför flera hundra miljoner tv-tittare. Vilken kille!
Men han var kanske också som Perrelli – ingen i resten av Europa förstod hans storhet heller? Tyckte bara att han med var lite… eljest.
Men, men, mot känslor kämpar gudarna förgäves har man sagt.
Snart är det fotbolls-EM.
Då kan vi i alla fall skylla på domarna.
Du gamla, du fria, du fjällhöga nord…
