Domstolen har därmed slutligen avgjort striden om polisen ska få sätta upp sju övervakningskameror på lika många platser i centrala Stockholm. De platser tvisten handlat om är Stureplan, Birger Jarlsgatan, Kungsgatan, Norrlandsgatan, Grev Turegatan och Sturegatan.

Regeringsrättens dom omfattar även nio kameror kring Medborgarplatsen i Stockholm. Polisen får där sätta upp övervakningskameror vid Götgatan, Folkungagatan och Tjärhovsgatan.

Regeringsrätten anser att behovet av övervakning är större än integritetsskyddet på de berörda platserna. Domstolen framhåller betydelsen av att motverka och beivra brott. Enligt rätten har polisens vanliga arbetsmetoder inte varit tillräckliga för att stävja brottsligheten.

Övervakning får nu ske mellan klockan 23 och 6 alla dagar i veckan.

Regeringsrättens dom betyder inte att det i fortsättningen blir lättare för polisen att få tillstånd till kameror på andra allmänna platser.

- För att få tillstånd krävs speciella omständigheter. Det blir inte fritt fram för polisen, säger regeringsrådet Henrik Jermsten till TT.

Han betonar att de platser som Regeringsrätten tillåter kameror på tillhör de mest brottsutsatta i Stockholm och säger att detta vägt tungt vid bedömningen av målet.

Det krävs, enligt domstolen, en hög kriminalitet och en oförmåga av polisen att med vanliga arbetsmetoder förhindra brott för att kameraövervakning kan bli aktuell.

Stockholmspolisen är nöjd med domen men beklagar att det dröjt så länge innan frågan om tillstånd avgjorts.

- Det sker sammanlagt omkring 1 500 våldsbrott på dessa platser varje år. Kamerorna blir ett verktyg för oss att få ned brottsligheten på dessa platser, förklarar Patric Granath, chef för tillståndsenheten.

Däremot går Malmös planer på att installera 58 övervakningskameror längs en två kilometer lång sträcka i centrum i kras.

Både läns- och kammarrätt har tidigare sagt nej och nu har Regeringsrätten bestämt sig för att inte pröva frågan.

Både kommunen och polisen har velat ha kamerorna som ett komplement till andra brottsförebyggande och trygghetsskapande åtgärder. Länsrätten, som först sade nej till kameraplanerna, hänvisade till den enskildes integritetsintresse. Många människor bor och arbetar längs stråket där kamerorna skulle sättas upp och många kommer dit för nöje och rekreation. Intrånget i enskildas personliga integritet skulle bli för stort, resonerade länsrätten och senare gick kammarrätten på samma linje.

Regeringsrätten motiverar inte sitt beslut.