Utrikesminister Carl Bildt och migrationsminister Tobias Billström kommenterar inte uppgifterna i det amerikanska dokument som har läckt till Wikileaks. Det enda som är säkert är alltså att uppgifterna som SvD publicerade i går är de som den amerikanska ambassaden i Bagdad förmedlade till Washington.
Förtjänsten med Wikileaksdokument är att de öppnar dörren till vanligtvis slutna arenor, och kan ge en inblick i hur politiker faktiskt resonerar, bortom den offentliga retoriken. Diplomater och politiker menar i stället att läckorna undergräver möjligheten för stater att föra förtroliga samtal, nödvändiga för att världen ska fungera.
Många har också vittnat om att diplomaterna som skriver den här sortens rapporter ofta spetsar till resonemangen, för att bli lästa hemma på utrikesdepartementet. Innehåller just det här dokumentet överdrivna tolkningar, eller har det lagts ord i de svenska ministrarnas munnar? Det får vi inte veta eftersom de citerade vägrar att kommentera.
I det här Wileaksdokumentet finns ett antal påståenden om situationen 2007 som har väckt protester. Hade ett antal hedersrelaterade mord verkligen påverkat svenska folkets syn på invandring? Var irakierna särskilt lågutbildade och svåra att integrera? Var det rimligt att villkora öppnandet av en svensk ambassad med ett återtagandeavtal?
Sverige tog vid den här tiden emot mängder av flyktingar från Irak. Diskussionen om ett återtagandeavtal handlade om irakier som inte hade beviljats asyl i Sverige, men inte heller tilläts återvända till Irak.
Wikileaksdokumentet illustrerar särskilt opinionens betydelse för invandrings- eller migrationspolitiken. Politiker brukar i de flesta frågor motivera sina ställningstaganden med ideologiska argument, eller med hänvisningar till de enskilda förslagens stora förtjänster.
Man talar mindre gärna om väljaropinionen, men den spelar en roll i de flesta politiska överväganden: väljarna är politikernas uppdragsgivare.
I invandringsfrågan, som är laddad med engagemang och starka känslor, är opinionsargumentet särskilt ovanligt. Det är svårt eller omöjligt att föreställa sig att en svensk politiker (som inte är sverigedemokrat) offentligt skulle argumentera för begränsad invandring, med hänvisning till att opinionen har blivit mer kritisk.
Det betyder inte att det aldrig inträffar. Under 90-talet skärpte svenska regeringar, av olika färg, invandringspolitiken. Det var knappast ideologiskt betingat, utan syftade till att försöka neutralisera den opinion som hade fört Ny demokrati in i riksdagen.
Under andra halvan av 00-talet har det handlat om Sverige-demokraterna. Långt ifrån alla politiker skulle dra de slutsatser om opinionen som Bildt och Billström påstås ha gjort i Bagdad. Men många har resonerat om hur den invandringskritiska, och SD-positiva, opinionen ska kunna hållas tillbaka.
