Med hjälp av 5 000 år gamla mänskliga kvarlevor har svenska forskare lagt ytterligare en pusselbit till vår tidiga historia. Resultaten från forskningen presenteras i morgondagens nummer av tidskriften Science.

Benresterna kommer dels från en utgrävning på Gotland, dels från en i Västergötland. Den gotländska innehåller rester från jägar- och samlarfolk, den västgötska från jordbrukare. Forskarna har jämfört mänskligt DNA från benfynden med genetisk information från modern tid.

– Vi har funnit är att jägar- samlarmänniskorna i princip liknar människor som i dag lever i norra delarna i Europa. Bondeindividen däremot är mest lik européer som i dag finns runt Medelhavsområdet, säger Mattias Jakobsson, docent i populationsgenetik vid Uppsala universitet, och en av deltagarna i projektet.

Han och hans kollegor kan alltså slå fast att jordbrukskulturen spreds med människor som fysiskt flyttade från södra Europa mot norr och till slut hamnade på våra breddgrader. Så småningom tryckte den gruppen undan jägarna och samlarna. Något som man tidigare inte med säkerhet har kunnat säga.

– Sedan är det inte så att de som var jägare och samlare helt försvinner utan de två grupperna lever bredvid varandra kanske i tusen år. Sedan träffades de och det blev en mix som gav upphov till dagens skandinaver, säger Mattias Jakobsson.

Även i dagens svenskar finns tydliga genetiska spår från de två grupperna.

– Ju längre norrut man kommer, desto fler jägar/samlar-genvarianter hittar vi. I södra Sverige är det lite fler bonde-genvarianter, berättar Mattias Jakobsson.

Genetiken ger inga svar på varför jordbrukssamhället spred sig längre och längre norrut.

– Det kan man spekulera om är att med jordbrukets växande framgång växte gruppen bönder som måste flytta sig längre bort och till slut hamnade de i norra Europa.

För att särskilja mänskligt DNA från flera tusen år gamla benrester krävs både teknik och tid.

– Det är någon form av superavancerad kriminalteknik. Det är nästa dimension i kriminaltekniken där man jobbar med något som är väldigt nedbrutet, konstaterar Mattias Jakobsson.