Trots ett sjunkande intresse för miljöfrågor samlades kärnkraftsmotståndare i Stockholm i april och demonstrerade mot kärnkraft, 25 år efter olyckan i Tjernobyl.
Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix
Sedan 1996 och tio år framåt har svenskarnas intresse för miljöfrågor legat relativt konstant på en låg nivå, enligt de årliga undersökningar som görs av SOM-institutet vid Göteborgs universitet.
Men 2006 började miljöfrågan slå sig in i folks medvetanden. Filmen ”En obekväm sanning” och den så kallade Stern-rapporten släpptes och rapporteringen om klimathotet i media ökade.
Under 2007, 2008 och 2009 tyckte en av fem svenskar att miljö- och klimatfrågan var ett av de viktigaste samhällsproblemen.
Men förra året minskade andelen som angav miljön som ett av de viktigaste samhällsproblemen återigen kraftigt, från 21 till 14 procent.
– Det finns ett samband mellan vad media skriver om och vad allmänheten är intresserad av. Och under 2010 har det skett en tillbakagång till en mer vardaglig rapportering, säger Björn Rönnerstrand, doktorand i statsvetenskap och en av författarna till ett kapitel i SOM-rapporten som presenteras på tisdag.
Högutbildade, personer som ser sig som vänster och unga är de som i högst utsträckning tycker att miljöfrågan är viktig, men minskningen av intresset märks i alla läger.
Vad det minskade miljöintresset beror på har inte undersökts, men Björn Rönnerstrand säger att det kan ha med valåret att göra.
– Vid valen blir det oftast en nedgång i intresset för miljöfrågor. Det är kanske kopplat till konkurrensen om den politiska dagordningen, när andra frågor som sysselsättning lyfts upp.
Även de senaste årens intresse är långt från de nivåer i slutet på 1980-talet, då intresset för miljöfrågor var som högst. Rekordåret 1988 angav 62 procent miljön som ett av de viktigaste samhällsproblemen, cirka tre gånger mer än 2009.
– Jag tror att de höga värdena kring 1980-talet berodde på vissa sammanfallande händelser som var väldigt uppmärksammade, vi hade säldöden och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, och kanske bristen på andra frågor i väntan på 1990-talskrisen, säger Björn Rönnerstrand.
Han konstaterar att det är trångt på den politiska dagordningen och att det ”verkar orimligt” att svenskarnas intresse skulle nå de nivåerna igen.
– Det är svårt att sia om, men långsiktigt borde man ändå kunna förvänta sig att allmänheten reagerar på de förmodade effekterna av klimatförändringarna.
