Nästa vecka får Lars Leijonborg ta emot en utredning om ”befattningar” inom högskole- och universitetsområdet som föreslår revolutionerande förändringar inom akademierna.
– Målet är att öka kvinnornas möjligheter att bli kvar och göra karriär i den akademiska världen. Det som nu sker att så många kvinnor slås ut är ett oförsvarligt slöseri med pengar och med begåvningar, säger Lars Leijonborg. Betänk att dessa kvinnor fått en avancerad och dyr utbildning under flera år betald av skattepengar. Deras kompetens behövs också i vårt moderna kunskapssamhälle.
Som SvD berättat i flera uppmärksammade artiklar börjar utslagningen av kvinnor från akademierna redan efter doktorsdisputationen. I dag är könsfördelningen på doktorsnivån så gott som jämlik men därefter försvinner kvinnorna successivt för att sjunka till 17 procent bland landets professorer.
– En viktig orsak är att befordringsgången efter doktorsexamen är oklar och delvis godtyckligt, säger Lars Leijonborg. Det är därför viktigt att införa ett mer rättvist, tydligt och öppet system inte minst för att stimulera kvinnorna att fortsätta med forskningen.
Det anser också juridikprofessorn Ann Numhauser-Henning, prorektor vid Lunds universitet. Det är hon som lett utredningen om det nya befattningssystemet som innehåller flera förslag till radikala förändringar:
•Direkt efter doktorsexamen inrättas totalt 600 nya tjänster vid landets universitet och högskolor som kallas postdoc. Det är en typ av tjänst som inte finns i dag. Enligt det nuvarande systemet rekryteras nyblivna disputerade ofta direkt av äldre forskare utan formella prövningar och på tidsbegränsade projekt.
– Postdoc ska kunna sökas öppet och under konkurrens av alla intresserade nydisputerade. Antagningen ska bygga på värderingar av de sökandes meriter och på kvaliteten i deras planerade projekt, säger Ann Numhauser-Henning.
Förordnandet ska löpa i två år, men med möjlighet att också vara till exempel föräldraledig och på så sätt förlänga tjänstgöringstiden. Svårigheterna att ta ut ledigheter är ett annat välkänt problem med nuvarande anställningsformer.
•Som nästa steg i karriären föreslås en satsning på det som kallas biträdande lektorer, renodlade forskartjänster som också de söks i öppen konkurrens. De ska löpa under fyra år och enligt beräkningar behövs 500 nya tjänster per år totalt.
– Med samma möjlighet till föräldraledighet, påpekar Ann Numhauser-Henning.
•Därefter inrättas ytterligare nya högre befattningar som får namnet biträdande professor och som inte heller finns i dag. De är fasta tjänster som ska utgöra ett sista steg inför att söka ”vanliga” professurer.
•Ett annat radikalt förslag är att universitet och högskolor ska få möjlighet att kalla enskilda skickliga och kompetenta personer till att bli professorer utan konkurrens av andra. Också det med avsikten att öka den kvinnliga representationen.
Lars Leijonborg säger till SvD att han stöder utredningens förslag och att han också i den kommande forskningspropositionen nästa höst kommer att ta upp jämlikhetsfrågor och den sneda könsfördelningen.
Han kommenterar också SvD:s uppgift om att enbart trettio procent av universiteten klarar av de av regeringen uppsatta målen för att öka antalet kvinnliga professorer:
– Det är oacceptabelt, säger han och pekar på att just könsfördelningen bland professorer kan bli en kvalitetsfaktor som påverkar det statliga stödet till de olika lärosätena.
