Andreas Lundstedt vet inte vem som smittade honom med hiv. Det kan, som artisten uttrycker det i sin nyutkomna bok, ha skett ”en helt vanlig tisdag eller torsdag”.

– Jag var yngre och inte lika omhändertagande mot mig själv. Man tror att det inte händer en själv. Jag visste att man ska ha kondom, men det är klart att det hände att jag hade oskyddat sex. Alla kompisar jag frågat säger att det hänt dem minst en gång, säger Andreas Lundstedt.

Under 2000-talet har antalet nyupptäckta hivinfektioner ökat bland män som har sex med män. Visserligen har kurvan planat ut de allra senaste åren, men trenden är tydlig. 59 procent av alla som smittats i Sverige idag är homo- och bisexuella män – det vill säga samma grupp där epidemin först fick fäste för 30 år sedan och kallades ”bögpest”.

Varje vecka upptäcks ett nytt hivfall på Venhälsan, Södersjukhusets mottagning för homo- och bisexuella män.

– Denna pågående spridning sker väldigt tyst ur mediesynpunkt. Om hiv uppmärksammas idag är det vanligtvis i länder långt bort, säger Göran Bratt, läkare på Venhälsan.

Hiv ökar bland män som har sex med män i hela världen, oberoende om det handlar om hög-, medel- eller låginkomstländer. Det visar ny data som den vetenskapliga tidskriften Lancet sammanställt i sommar. Lancet slår fast att orsaken är att det inte görs tillräckligt med riktade insatser mot den gruppen.

Den svenska regeringens satsningar på hivprevention har minskat över åren, visar SvD:s genomgång. De senaste fem åren har summan legat still på 146 miljoner kronor. Vid mitten av 1980-talet satsades runt 200 miljoner kronor årligen, vilket idagens penningvärde motsvarar ungefär 400 miljoner.

Samtidigt har den del som specifikt riktas till homosexuella män minskat de senaste åren.

Har man begränsade resurser borde de läggas där de behövs bäst, på riskgrupper som män som har sex med män oavsett ålder

Emelie Mire Åsell på RFSL Ungdom

Det är socialdepartementet och Sveriges kommuner och landsting (SKL) som bestämmer hur pengarna fördelas. En rapport från RFSL visar att i den senaste överenskommelsen gick bara 12 procent till hiv-prevention bland homo- och bisexuella män. Istället har bland annat ungdomar och insatser mot oönskade graviditeter prioriterats.

Emelie Mire Åsell på RFSL Ungdom är något så ovanligt som ordförande för en ungdomsorganisation som inte vill ha mer pengar.

– Viktigast är inte fler generella riktade hiv-insatser mot unga. Politikerna säger ofta att det behövs krafttag för information till ungdomar, det låter jättebra, men har man begränsade resurser borde de läggas där de behövs bäst, på riskgrupper som män som har sex med män oavsett ålder, men också injektionsmissbrukare och migranter, säger hon.

Medianåldern för när hivdiagnos ställs hos män som har sex med män i Sverige är 37 år.

– Gruppen män som har sex med män har blivit direkt och indirekt ignorerad och man anser att de borde ta till sig samma information som alla andra. Det är ett feltänk. Man har klarat av att reducera virusöverförningarna inom andra grupper, säger Christian Antoni Möllerop, vice ordförande för RFSL.

I regeringens budgetproposition som presenterades häromveckan slår regeringen nu fast att det preventiva arbetet bör bedrivas mot särskilda riskgrupper, och att överenskommelsen mellan socialdepartementet och SKL ska ses över vilket RFSL välkomnar.

Även Jukka Aminoff, verksamhetschef på hivorganisationen Noaks ark, tycker att det läggs på tok för mycket krut på grupper där risken att exponeras för hiv är mycket liten.

Noaks ark har gjort intervjuundersökningar om varför somliga homosexuella män skippar kondomen trots att de är medvetna om farorna.

– Många killar som dyker upp här har en sargad självbild. De prioriterar väldigt högt att få bekräftelse. Om någon vill ha sex med dem utan kondom tar de hellre risken att få ett virus som det går att få medicin mot, än risken att bli avvisade, säger Jukka Aminoff.

En annan orsak till den ökade hivspridningen, tror Göran Bratt på Venhälsan, är internetrevolutionen med sajter och appar som Qruiser och Grindr som underlättar kontaktmöjligheterna. Tystnaden kring epidemin är en annan.

Andreas Lundstedt är den enda nu levande offentliga person i Sverige som är öppen med att han är hivpositiv.

– Jag vill hjälpa till att avdramatisera det. Idag skulle jag inte vilja vara utan mitt hiv, för det har format mig till den jag är. Men jag vill inte att någon ska behöva gå igenom samma resa jag själv gjort, ångesten, att inte tycka om sig själv, och skammen.

Andreas Lundstedt ägnar sig vid sidan av sin artistkarriär åt att bryta fördomarna kring hiv, som den enda offentliga svensk som är öppen med att han bär viruset. ”Det är bland oss homosexuella män som hiv ökar mest. Det måste vi kunna lyfta upp till ytan och snacka om”, säger han.