När du tog emot tamparna från båten som kom in i hamnen häromkvällen, inte tänkte du på var i hjärnan din hjälpsamhet sitter? Eller när du skrek till åt din lilla dotter som var på väg uppför klipporna, inte funderade du på hur din föräldrareaktion landar i hennes tankevärld? Eller om hennes koncentration aktiverar pannloben eller hippocampus?

Sånt kommer vi kanske att veta snart, om vi får tro amerikanska vetenskapsmän som tycker det är dags att kartlägga människans mind – alltså hur vi fungerar mentalt. I många år har de studerat hur uppmärksamhet och empati, medkänsla och kroppsmedvetande ser ut i hjärnan och skapat ett nytt växande forskningsområde i USA: kontemplativ neurovetenskap.

Hjärnavbildning med funktionell magnetröntgen är det ena instrumentet. Alltså objektiva, mätbara studier utifrån. Det andra är meditation. Att enskilda människor som mediterar själva berättar vad de upp-lever. Det vill säga subjektiva rapporter inifrån.

Att få bägge dessa synsätt att bli lika giltiga i forskningen är huvudmålet för Arthur Zajonc, nybliven chef för Mind & Life Institute och med ”mapping the mind” som ny vision för framtiden. Alltfler tekniker gör det möjligt – som meditation ihop med neurovetenskap – och han hävdar att metoderna är jämförbara:

”En astronom tittar ut i stjärnvärlden genom sitt teleskop, en som mediterar tittar in i sina egna erfarenheter. Jag menar att bägge med samma precision kan berätta om vilka fenomen de observerar”, förklarade Zajonc när han i april stod värd för International Symposia for Contemplative Studies. Konferensen var den första samlingen någonsin av forskare och meditationsutövare från hela världen som intresserar sig för vetenskapliga resultat av meditation. 700 var där och ytterligare ett par hundra stod på kö.

– Det var ett möte på högsta intellektuella nivå, och ett möte som bekräftade intresset för en mer integrerad syn på livet, säger Arthur Zajonc när vi får kontakt per telefon några dagar efter konferensen.

Yoga och meditation stod på morgonschemat. Neurovetare, psykologer och zenpräster, medicinare, buddhistmunkar och filosofer stod på talarlistan. Det går att höra några på en webcast som ligger kvar på hemsidan – Tanja Singer om de skilda platserna i hjärnan för medkänsla respektive inlevelseförmåga. Joan Halifax om övningar i medkänsla för sjukvårdspersonal som tar hand om döende. Mark Greenberg om hur meditation kan förebygga att barn utvecklar ett våldsamt beteende. Amishi Jha om hur mindfulness förändrar uppmärksamhet och arbetsminne hos militärer.

Samtliga forskare har använt personer som utövat någon form av meditation för att studera vad som händer i hjärnan och vilken upplevd erfarenhet personen själv berättar om. Det är det här Arthur Zajonc menar med att integrera yttre och inre vetenskap. Och så menar han att det just är förstapersonsperspektivet som behöver tillföras för att vi ska få största möjliga bredd på kunskapen om vad det är att vara människa – fullt ut.

– Vi behöver se den inre världen som lika verklig som den yttre, säger han. Bägge ska ha samma status, då kan vi hitta sätt att förstå vilka vi egentligen är.

Livet är inte dualistiskt. Allt är ett integrerat system.

Arthur Zajonc

Arthur Zajonc är kvantfysiker, antroposof och professor emeritus vid Amherst College i USA. Sedan unga år mediterar han regelbundet och har arbetat för så kallad ”kontemplativ pedagogik” i undervisningen. Han gissar att ett tusental professorer på amerikanska universitet i dag använder meditation i sina kurser.

Några av dem finns på Harvard Business School och har bildat ett särskilt nätverk för ”contemplation and leadership”. När de träffades i våras ordnade de en miniretreat på Harvard med gående och sittande meditation, tre timmar tillsammans i tystnad. Efteråt sa en i gruppen: ”Det här hade vi inte kunnat föreställa oss för fem år sedan!”

Nej, inte heller de på National Institute of Health, amerikanska motsvarigheten till Socialstyrelsen, trodde väl då att de skulle ge årliga anslag på motsvarande 1,1 miljarder kronor till 249 forskningsprojekt om enbart mindfulness. För tre år sedan fanns 66 sådana kliniska projekt listade.

– Ja, nu förändras det fort, säger Arthur Zajonc. Det är lika viktigt att ha kunskap om mind som om kroppen och hjärnan om vi ska kunna berätta om vad det är att vara mänsklig, helt och fullt.

Mind & Life har sedan starten 1987 arbetat för att öka den vetenskapliga förståelsen av våra mentala förmågor för att ”minska mänskligt lidande” och ”öka mänsklig blomstring” (human flourishing på engelska).

Närmast ska man satsa på ett par huvudområden:

• Beroendeproblematik. Hjärnforskning och anknytningsteorier inom psykologin kopplas till synen på begär inom den tibetanska buddhistiska traditionen. Kan vissa typer av meditation bidra till behandling och läkning?

• Tillämpbar forskning. Hur resultat inom preventionsforskning kan användas inom skolan. Enligt flera studier kan man träna sin förmåga till medkänsla genom meditation, vilket i sin tur stärker viljan att hjälpa andra. Kan meditation förebygga sociala problem i samhället? Och bidra till att vi växer som individer?

– Vi utvecklas hela livet, från barndom, genom vuxentiden och långt upp i ålderdomen, säger Arthur Zajonc. Vi kan alltid sträva efter att bli mer fullt ut människa än vi redan är.

Det är därför han menar att ”mapping the mind” är så viktigt. När vi nu kartlagt genomet, vår biologiska grund för mänskligt liv, är det dags att få en verklig förståelse för det mentala, framhåller Arthur Zajonc och argumenterar: Om vi ska stötta sådant vi tror är positiv mänsklig utveckling måste vi veta vad vi gör.

– Det gäller inte bara inom beroendeproblematiken, utan också skolvärlden och uppfostran. Om vi har en felaktig bild av hur mind fungerar hos barn kommer vi att göra dem illa utan att mena det. Förr hade vi en medicinsk bild av att det var rätt med till exempel åderlåtning – vilket gjorde mer skada än nytta. Det kan hända med sinnet precis som med kroppen.

Arthur Zajonc söker ett integrerat perspektiv på hur tankevärld och känslosystem tillsammans fungerar och samtidigt är förkroppsligade i vår natur. Så här: Vi ska bli allt vi kan i den yttre världen (genom objektiv forskning) och allt vi kan i den inre världen (genom att utforska oss själva). Att se bägge dessa erfarenheter som lika verkliga ”är det som gör oss fullt ut mänskliga”, menar han.

– Livet är inte dualistiskt. Allt är ett integrerat system, och det gäller att hitta vägar som kan berätta om vad det betyder att vara människa i många fler dimensioner. Folk längtar efter ett liv som hänger ihop, som är något helt.