För ett år sedan satte sig Urban Westerlind, tjänsteman vid länsstyrelsens miljöavdelning, i sin bil och körde från Visby ut mot på Östergarnslandet. Därifrån hade Max Hansson, grundare av företaget Payex och en av Gotlands rikaste män, skickat in en ansökan om bygglov. En stuga skulle byggas ut. Eftersom ytan ligger på skyddat om- råde krävdes dispens.

Åtminstone på länsstyrelsens papper var det mycket som talade mot: Stranden 300 meter från gården är skyddad. Kustremsan är naturskyddsområde. Dess- utom är det kulturskyddad gammal fiskarbygd.

Väl på plats blev Urban Westerlind överraskad, säger han. Framför honom och hans två kollegor fanns vad de bedömde var en serie olovliga byggen innanför tunen, den gotländska gärdsgården här förstärkt med taggtråd.

– Det vi såg var en stor inhägnad runt huvudbyggnaden. En anlagd gräsmatta. En tennisbana och en golfgreen.

I länsstyrelsens diarium kunde de inte hitta några tillstånd. Sammanlagt, menar tjänstemännen, hade tomten sedan 1970-talet ökat i yta från omkring 2  000 till 20 000 kvadratmeter – det trots att den ligger inom strandskyddsområdet, som nu sträcker sig 300 meter från vattnet.

– Sen upptäckte vi på gamla flygfoton att sedan strandskyddet kom till hade ganska mycket gjorts.

I går gick den hittills lokala konflikten till att bli en riksnyhet. Fångad i en hemlig inspelning som sändes i radion hördes landshövding Marianne Samuelsson när hon körde över sina tjänstemän. Som stor arbetsgivare på ön skulle Max Hansson inte få ett nej på sin ansökan, sade hon på ett internt möte med sina tjänstemän i våras.

”Jag tror inte att länsstyrelsen i Västra Götaland skulle bråka särskilt mycket om Volvochefen vill göra åtgärder i närheten av strand”, säger hon på bandinspelningen.

Men Marianne Samuelsson, som SvD sökt utan framgång, får inte medhåll av sina kolleger. Det visar SvD:s rundringning till landshövdingar i attraktiva kustlän. Lars Bäckström, landshövding i Västra Götaland, är tydlig med att alla ska behandlas lika.

– Man kan få dispens av allmänna skäl men inte i egenskap av sin ställning i samhället.

Björn Eriksson, landshövding i Östergötlands län, är ännu tydligare:

– På de fakta som har redovisats kan jag inte acceptera att en persons viktighet är avgörande för vad man fattar för beslut. Man kan inte i myndighets- utövning göra skillnad mellan individer, rik eller fattig.

Landshövdingarna Sven Lindgren i Kalmar och Göran Tunhammar i Skåne menar att det är viktigt att lagstiftning bygger på lika behandling av människor.

– Det finns inte utrymme för att favorisera en person, säger Sven Lindgren.

Men landshövdingen Gunvor Engström i Blekinge län ger Samuelsson lite stöd.

– Jag kan förstå hur hon tänker om det handlar om en otroligt viktig person, men jag kan förstå att vissa medborgare kan undra varför han ska ha förtur. Det är en känslig fråga, men det kan vara särskilt viktigt i vissa län att värna om de entreprenörer som finns.

Den 10 juni i år besökte Marianne Samuelsson i sällskap av länsrådet Anders Granat Payex i Visby. Mötet fortsatte på Hanssons gård, där sällskapet åt thaimat. Max Hansson tog med landshövdingen på en runda runt gården, så att hon skulle kunna se med egna ögon.

Den 15 juli fattade länsstyrelsen sitt beslut. Eftersom marken klassas som jordbruksmark så behövs ingen dispens. Dokumentet är undertecknat två personer: landshövdingen och Urban Westerlind. Men sedan gjorde Urban Westerlind en ovanlig sak.

– Mina chefer satte mig att skriva ett beslut jag inte håller med om. Men eftersom jag var tvungen att skriva under det fick jag skriva en avvikande mening. Så det gjorde jag.

För Max Hansson handlar historien i grunden om någonting helt annat än strandskydd. Han tillbakavisar kraftfullt att han skulle vara gynnad av länsstyrelsen – i själva verket har han inte fått någonting av dem mer än ständiga nej under många år.

Tjänstemännen på länsstyrelsen – vänstersinnade ”balalajkaspelare”, kallar han dem, har politiska undertoner, menar han.

– Det verkar vara en soppa på länsstyrelsen, men den får de reda upp själva. Jag har alltid följt alla lagar och förordningar, säger han.

Med händerna djupt i fickorna trampar han fram över gården. Sparkar på en komocka. Att som länsstyrelsen påstå att han inte har djur här stämmer inte. Max Hansson menar att han håller marken öppen för allmänheten. Och i ett gammalt klipp från lokaltidningen som han visar upp säger en tjänsteman på länsstyrelsen 1986 att inget tillstånd krävs.

Tennisbanan till exempel, den byggde han redan 1986. Mer än tio år innan lagen om strandskydd kom till. Samma sak med de kalkstensmurar som delar av.

– Men vad vet tjänstemännen om det? De spelar balalajka, inte tennis.

Nu ligger den gotländska sörjan på polisens bord. En utredning om tjänstefel pågår. Läns- rådet Anders Granat tar det med ro.

– Vi konstaterar att det är så. Det är bara bra att det reds ut, när det är sån uppmärksamhet om det.