Under hösten har det rasat en intensiv debatt om den östtyska underrättelsetjänsten Stasis agenter i Sverige. I riksdagen har det rests krav på att Säpos arkiv ska öppnas och i dag träffar justitieminister Beatrice Ask (M) gruppledarna.

Hittills har debatten grundats på Birgitta Almgrens bok Inte bara spioner... som innehåller fallstudier ur Säpos arkiv över 53 personer med misstänkta Stasikontakter. Almgren, som är professor i tyska, har fram till nu varit den enda utomstående som efter ett domstolsbeslut fått se vad som finns i Säpos arkiv.

Men den 4 november framträdde i SvD en kvinna som anser att Almgren felaktigt pekat ut henne som agent. Det är flyglottan Marianne Ersson som i boken kallas agent Nr 6. Hon beskrivs som ”en av de förmodligen smartaste svenska kvinnliga Stasiagenterna”. I SvD-artikeln kallade Ersson hela anklagelsen ”befängd” och sa att hon är oskyldig.

En central fråga är om Ersson själv erkänt att hon arbetat för Stasi. Enligt Almgrens bok är sanningen att ”Nr 6, erkänner uppdrag”. Men något sådant erkännande kunde Ersson inte hitta i sin egen akt när hon fick läsa den hos Säpo. Den 25 november fick hon ett mejl från Säpo som bekräftar att något sådant förhör aldrig hållits.

”Säkerhetspolisen har inte påträffat något i din akt där du medger i förhör att du har haft uppdrag för Stasi”, lyder mejlet.

När SvD berättar om Säpos besked för Birgitta Almgren blir hon först alldeles tyst.

–Skriver de det? Det stämmer ju inte alls. Som jag skriver i boken finns det ju ett Säpo-pm som upprättades 2001 över de som medgivit uppdrag för Stasi. Det är mycket märkligt. Flera kriminalkommissarier på Säpo har förklarat för mig att de första elva på listan medgett uppdrag för Stasi, säger hon.

Även SvD har efter beslut av Säpo fått se vad som egentligen står om Ersson i detta pm i Säpos arkiv från 2001. Det är en sammanställning rörande Stasis ”verksamhet i Sverige”. Ersson finns med och på hennes rad står under tabellhuvudet ”Medger uppdrag” ett klart och tydligt ”ja”. Det skulle i så fall vara ett skrivfel begånget av Säpo, eftersom Ersson ju aldrig medgett uppdrag för Stasi. En Säpo-tjänsteman har också uppgett för Ersson att det var här det blev fel.

Men Säpo säger till SvD att de inte har gjort något misstag. Enligt Säpos chefsjurist Lars-Åke Johansson syftar ”ja” på att Ersson medgivit att hon arbetat för den svenska underrättelsetjänsten, inte för Stasi (Ersson åkte 1986 till Östtyskland på uppdrag av Sveriges topphemliga militära underrättelsetjänst SSI).

–Det verkar som att Almgren har dragit ganska stora växlar på att det står ”ja” i kolumnen i stället för att titta på materialet bakom i akten. Detta var ett internt arbetspapper som inte var skrivet för några forskare utan för myndighetens egen personal.

Ska ni be Marianne Ersson om ursäkt för den skada hon lidit av att bli utpekad som Stasi-agent?

–Det är tragiskt och beklagligt om hon lidit för att hon blir utpekad för något som inte står i akten. Men vi kan inte ta ansvar för den publicering som skett. Tyvärr kan Almgren ha dragit en slutsats som inte varit helt korrekt, svarar Lars-Åke Johansson.

Därmed borde saken vara klar. Men Marianne Ersson kritiserar också Almgren för att ha förvanskat uppgifter om henne. Detta förnekade Birgitta Almgren i SvD den 4 november. Ord stod mot ord. För att få klarhet vände sig SvD till Säpo och begärde att få läsa samma sidor som Almgren.

Sedan Ersson gett sitt medgivande beslutade Säpo att låta SvD se 92 sidor av akten. På vissa av dokumenten har namn på Säpos personal strukits över med svart, men sammanhanget framgår ändå.

SvD:s faktakoll av vad som står i Säpos personakt och Almgrens bok visar tydliga skillnader. Exempelvis redovisar Erssons eget förband F4 att Ersson inte deltagit i några stabsövningar, medan Almgren vänder detta till sin motsats.

I sin bok tar Almgren också upp de misstankar som fanns mot Ersson i utredningens början 1985. Däremot redovisar Almgren inte svar som Säpo får in 1986 och som går i friande riktning, bland annat från Överbefälhavarens säkerhetsavdelning.

–Det har jag läst, men det finns andra papper också. Du kan inte ha fått se alla papper, svarar Birgitta Almgren till SvD:s reporter.

Almgren skriver i sin bok att postkontroll genomfördes. I Erssons personakt hos Säpo står att Hudiksvalls tingsrätt två gånger gav tillstånd. Men av akten framgår också att Säpo aldrig kontaktade postanstaltens föreståndare eftersom polisen inte litade på att Posten skulle hålla tyst. Tillståndet har ”sålunda ej utnyttjats då det visat sig att detta skulle kunna innebära stora risker”.

–Jag har ju inte bara använt Säpos material. Jag har mycket annat material och andra akter som kompletterar hennes akt där det står mycket mer. Naturligtvis borde vi ha en öppen diskussion. Mer kan jag i dagsläget inte säga eftersom jag är bunden av tystnadsplikt från Regeringsrätten, svarar Birgitta Almgren.

Läs mer i fallet Ersson