På fredag klockan 9.00 börjar riksdagen debatten om försvarets inriktning. Efter att ha funnits i Sverige i 108 år ska värnplikten avskaffas.

Bakom det står fyrpartiregeringen, samt delvis Miljöpartiet. Ändringen görs för att kunna sända ut svensk trupp i världen snabbt och långt bort, vilket inte går med dagens pliktlag. Motstånd och kritik kommer från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet som vill behålla folkförsvaret.

Det historiska beslutet klubbas därefter på tisdag, 16 juni. Men svenska folket är emot en slopad värnplikt, enligt en Sifomätning som publicerades i SvD 23 mars i år: 63 procent av svenskarna är emot en avskaffad värnplikt. Endast 28 procent vill ha anställda soldater.

Av årskullen på 40 000 pojkar tas idag endast 5000 ut till värnplikt. Men ändå har plikten stort stöd just bland de mest berörda - 74 procent av de unga männen vill behålla den.

Kanske är en förklaring att värnplikten stammar ända från upplysningstiden. Medborgaren ställer upp för statens försvar – medan staten i gengäld garanterar medborgarnas säkerhet och demokratin. I Sverige infördes värnplikt 1901. Plikten kopplades då till krav på rösträtt med slagordet: En man, ett gevär, en röst.

Regeringen vill att all rekrytering till Försvarsmakten ska bygga på frivillighet med hel- eller deltidsanställda soldater. Men hur detta ska genomföras är oklart. Pliktutredningen (klar 23 juni) utreder detta. Den följs omedelbart av en ny, mer arbetsrättslig utredning.

En hearing som Försvarsutskottet höll med Avtalsverket och facken den 5 maj visade att övergången från tvång och planekonomi kan blir dyr. Ingen kan ange kostnaderna när marknadsekonomi, avtalsförhandlingar och arbetsrätt ska fylla försvarets rullor.

Regeringen lovar att plikten hålls ”vilande” om krigsfara hotar. Men vid ett seminarium anordnat av Nordiska ministerrådet tisdags påpekades att en sådan återupplivning i praktiken blir ogörlig.