Utrikesminister Carl Bildt visar handelsminister Maria Borelius och biståndsminister Gunilla Carlsson sitt nya arbetsrum i Arvsfurstens palats.
Det är varmt i riksdagsfoajén, och den nye miljöministern skämtar med den nye finansministern om klimateffekten. Det är långt till nästa val. Men det råder inte längre någon tvekan om vilka som bestämmer bland dem som bestämmer. Moderaterna och Fredrik Reinfeldt lägger beslag på hela den centrala statsledningen.
Huvudansvar för jobbpolitiken, regeringens överlevnadsfråga, får de två medarbetare som hjälpte Reinfeldt att skapa ”de nya moderaterna”: Finansminister Anders Borg och arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.
Med Reinfeldts nya inriktning fick moderaterna 647 000 fler väljare än i valet före. Partiet är större än de tre övriga borgerliga tillsammans. Med väljarna i ryggen har moderaterna tagit vad man vill ha, utom det strategiskt viktiga utbildningsdepartementet. Att lägga beslag på skolfrågorna skulle ha skapat en evig fiendeskap med folkpartiet.
Det främsta tecknet på de nya moderaternas självförtroende är dock utnämningen av Carl Bildt till utrikesminister. Fredrik Reinfeldt berättar gärna om sina gamla konflikter med Bildt, och mycket av tanken med de nya moderaterna är att vara motsatsen till Bildt-moderater.
Alltså har Fredrik Reinfeldts nya moderater knappt alls talat om EU, och de har övergivit tanken på att reformera arbetsrätten. Men på en halvtimme under fredagens mingel i Riksdagshuset hinner Bildt kalla sig ”moderat classic” och plädera både för uppluckrad arbetsrätt och svenskt EMU-medlemskap. Carl Bildt kanske inte eftersträvar inflytande över inrikespolitiken, men han har en mycket egen utrikespolitisk linje och en mycket EU-positiv agenda, liksom folkpartisten och nya EU-ministern Cecilia Malmström. Bildt har också, med annan betoning än den borgerliga alliansen, argumenterat för att EU borde inleda en dialog med Hamasregeringen i Palestina.
Carl Bildt är borgerlighetens enda utrikespolitiska stjärna, och utnämningen är Reinfeldts sätt att matcha den avgående socialdemokraten och superdiplomaten Jan Eliasson. Men så sent som lördagen före årets val kritiserade Bildt på sin blogg de borgerliga partiledarna för att tala för lite och försiktigt om EU. Hade Bildt rätt finns risken att de nya alliansväljarna inte känner igen den borgerliga utrikes- och EU-politik som nu formuleras efter valet. Som statsminister höll Göran Persson tillbaka UD, men under Carl Bildt kan Arvfurstens palats återuppstå som maktcentrum.
Det finns av naturliga skäl flera maktcentra i Reinfeldts koalitionsregering än det gjorde i Perssons regeringar. Nu ligger exempelvis äldrevården hos kristdemokraterna, utbildningen hos folkpartiet och näringspolitik och miljö hos centern. Fredrik Reinfeldt kommer ändå att ha stor makt, eftersom moderaterna sitter på pengarna som de mindre partierna behöver till sina profilfrågor. Att partierna ansvarar för sina egna hjärtefrågor är en klassisk konstruktion i en koalition. Spänningar uppstår när partierna av olika skäl, vikande opinionssiffror är ett, försöker driva igenom pengar till sina hjärtefrågor.
Fredrik Reinfeldts regering är inte numerärt jämställd, men speglar det moderna Sverige genom att för första gången innehålla en svart minister, och två ministrar som öppet berättar att de inte är heterosexuella.
