PERSPEKTIV | Hur oroliga ska vi vara?

Samstämmigt, lugnande och ansvarstagande. Så lät det säkerligen medietränade budskapet från samtliga ansvariga, ministern Ann-Christin Nykvist, chefsveterinären vid Jordbruksverket Leif Denneberg och statsepizootologen Marianne Elvander på presskonferensen på tisdagen.
Alla förklarade de att tyvärr har det aggressiva fågelinfluensaviruset nu också nått Sverige via två döda viggar. Läget var allvarligt, men ingalunda oväntat, vår beredskap är god.
Inga överraskande uttalanden alltså, väl förberedda självklarheter för att lugna människorna och visa handlingskraft.

Ska vi dålita på överheten i detta fall? Hur stor är faran egentligen?
Samma dag visade en stor Temoundersökning att svenskarna har en osedvanligt avspänd attityd till riskerna för den stora epidemin, pandemin. Bara en av tio svenskar sade sig hysa oro för detta.
Uppenbarligen har de idoga försöken från smittskyddsansvariga i Sverige att ge realistisk information övertygat mer än larmarnas ständigt återkommande larm. Så sent som kvällen före presskonferensen framträdde forskningschefen för europeiska smittskyddsinstitutet Johan Giesecke i tv och förklarade att han inte trodde att någon pandemi skulle bryta ut med detta virus.

Förändringen är att viruset börjat sprida sig via vilda fåglar från huvudfästet i Sydostasien över världen till flera länder från Sverige till Nigeria. Men fortfarande kvarstår de sanningar som så lätt drunknar i den massmediala hysterin och skrämselindustrin:

Spridningen nu är en epidemi bland fåglar, inte människor. Hotet gäller fåglar, inte människor.

Hittills har inte en enda människa smittats av sjuka vilda fåglar. Alla de 173 som blivit sjuka har varit i mycket nära beröring med sjuka och/eller döda tama fåglar. Fågelinfluensaviruset är dessutom svårspritt till människor. Miljontals personer i Sydostasien har varit i kontakt med sjuka tama fåglar utan att drabbas.

Hittills har inte det farliga förändrade virus som skulle kunna smitta mellan människor skapats, trots att det nu aktuella fågelviruset funnits i åtminstone tio års tid. Ingen smittspridning har skett mellan människor någonstans.

Det är en lång kedja från en sjuk vild fågel till en epidemi bland människor: en smittad vild fågel måste smitta en tam fågel, som i sin tur smittar en människa med nära kontakt med fågeln ifråga, i denna människa förändras fågelviruset till exempel genom att förena sig med ett mänskligt influensavirus till det superfarliga virus som kan spridas till andra människor och starta en epidemi.

I Sverige har vi nu nått steg 1 i denna kedja. För oss handlar det om att så effektivt det går sätta stopp där, se till att våra tamfåglar skyddas, om inte blir nästa åtgärd masslakt.
Ingen – inte ens de som slår mest ivrigt på skrämseltrumman – tror att någon pandemi kommer att starta i vårt land, knappast ens att någon svensk fågelvårdare ska behöva bli smittad. Vår djurhållning, våra hygienkrav, våra smittskyddsresurser, vår sjukvård och vår beredskap är tillräckligt god. Precis som ministern sa, alltså. Frågan är om svenska folket kommer att lyssna?