Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M) debatterade på fredagen spårtrafiken tillsammans med Stella Fare (FP), ledamot i trafiknämnden och Erika Ullberg (S), oppositionsråd.
Foto: gunnar lundmark
Stockholms landstingspolitiker säger sig värna om alla stockholmares möjlighet att ordna sin vardag i en raskt växande region. Ändå fortsätter den segslitna debatten om vilket trafikslag som är lösningen för framtidens kollektivtrafik. Det stod klart när landstingspolitiker drabbade samman i går i Kungsträdgården i en paneldiskussion. På Stockholm Green Festival i går pläderade Stella Fare (FP) för spårvagnen som framtidens trafikslag:
–Tunnelbanan byggdes på 50-talet. Varför är Socialdemokraterna sådana nostalgiker? Det är nästan som en religion. Låt oss vara moderna, och satsa på spårtrafik med komfort. Vi måste bygga spårvägar – det är det enda sättet, sade Stella Fare, som undrade varför Socialdemokraterna vill driva kollektivtrafikresenärerna under jord.
Socialdemokraternas Erika Ullberg pekade å sin sida ut skillnaderna i de båda blockens politik, med synen på tunnelbanan som en viktig beståndsdel.
–Se bara på Spårväg City, hur bra den fungerar..., ironiserade Erika Ullberg, och fortsatte:
–När Stockholmsregionen växer med två SL-bussar varje dag, då måste vi bygga ut. En tunnelbana tar fyra gånger mer människor än en spårvagn. Det är en modern och smart lösning när det är så fullt på ytan.
Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm (M), som deklarerat att han vill se Stockholm som spårvägsstad, höll i går en lägre profil. I stället framhävdes att alla trafikslag – bussar, tunnelbana och spårvägar – behövs för att stockholmarnas vardag ska fungera.
Men i frågan om spårlösning till nya Karolinska – där landstinget efter otaliga utredningar ännu inte satt ner foten om vilket spårsystem som ska byggas – gav han klart besked: en avgrening av tunnelbanans gröna linje är inte aktuell, eftersom det ger en minuts glesare tunnelbanetrafik till västerort i rusningstimmen.
–Jag kommer aldrig att bygga tunnelbana som tar bort kapacitet – det är en fattigmanslösning. Nu bygger vi bättre fungerande spårtrafik på ytan, sade Christer G Wennerholm.
För vanliga stockholmare kan de folkvaldas skyttegravskrig på spårområdet te sig underligt långt från vardagen. En kvinna i publiken, med intresse för tillgänglighet i kollektivtrafik, riktade kritik mot politiska hårklyverier:
–Här står ni och tjafsar om tunnelbanan ska gå var tredje eller varannan minut. I Haninge går bussarna en gång i halvtimmen. Tänker ni överhuvudtaget på förorten?
