Men ett stort fång röda rosor, en blomsterkrans och stående ovationer välkomnade Socialdemokraterna i går sin nye partiordförande, Håkan Juholt.

Han började med att tacka Sven-Erik Österberg, blivande kollega i verkställande utskottet - VU, som den senaste tiden har glatt Håkan Juholt med sin mobilsignal: Tom Pettys klassiker We won´t back down. Samma besked gav den nyvalde partiledaren för sin och Socialdemokraternas del:

– We won´t back down. Vi kommer inte att vika ned oss. Vi tror nämligen på ett samhälle där den som står i solsken har ett ansvar för att resa ett paraply över den syster eller bror som står i ösregn.

På en pressträff efteråt beskrev Håkan Juholt sina känslor: ”ansvarsfullt, lustfyllt, spännande, utmanande, kittlande”.

– Det är hela mixen. Jag är så övertygad om att väldigt många människor förväntar sig mer av det socialdemokratiska partiet än vad vi levererar i dag.

Men det är ett sargat parti som Håkan Juholt tar över. Valförlusten och jakten på Mona Sahlins efterträdare har rivit upp svåra sår inom socialdemokratin. Den politiska splittringen har också kommit i dagen.

Jag tycker nog att den politiska spännvidden i VU har ökat.

Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap.

– Socialdemokraternas kris har lett till en mobilisering av vänstern inom partiet och det i sin tur har mötts av ett engagemang på den andra sidan, påpekar Ulf Bjereld, socialdemokrat och professor i statsvetenskap.

Spänningarna syns också i partiets innersta krets, VU, vars nya ledamöter utses i dag.

– Jag tycker nog att den politiska spännvidden i VU har ökat, bedömer Ulf Bjereld.

Etiketter som höger och vänster väcker rysningar inom partiet. Men företrädare från båda sidor i den klassiska konflikten är överens om att den så kallade högern tappar inflytande i VU. Det blir effekten när Håkan Juholt, Veronica Palm och Leif Pagrotsky tar plats i församlingen i stället för bland andra Mona Sahlin och Thomas Östros.

– Många människor som har velat gå mot mer av förnyelse och en mer modern socialdemokrati har lämnat, säger Robert Noord, som nyligen dragit på sig kritik från partivänner för att vara för marknadsorienterad.

Från andra kanten gör Daniel Suhonen, chefredaktör för SSU:s tidskrift Tvärdrag, en liknande analys. Han menar att VU nu tar ett steg vänsterut, en flytt in mot den socialdemokratiska mitten.

– Det är en normalisering, säger han.

Ett nytt namn i VU som bryter av från vänstertrenden är kommunalrådet Lena Micko.

– Det är ingen mjukvänstersosse som går runt och tycker synd om folk, säger Widar Andersson, chefredaktör på Folkbladet, som själv uppskattar henne.

Det finns flera tunga sakfrågor där ledamöterna i det nya VU står på motsatt sida. Rut-avdraget är ett exempel.

Håkan Juholt säger nej. Han vill inte ”skattesubventionera att vi går ut med hundar, att vi bäddar varandras sängar och att vi klipper varandras hår”. Samma linje intar Veronica Palm.

Mikael Damberg, ordinarie i VU, försvarar avdraget liksom Leif Pagrotsky.

En annan viktig fråga där VU är splittrat är EMU. Medan huvuddelen av den förra S-toppen var varma anhängare av eurosamarbetet finns nu flera motståndare. Föräldraförsäkringen är en annan fråga där åsikterna går i sär.

Sven-Erik Österberg, som sitter kvar även i Juholts VU, blir ”irriterad” över höger-vänsterdiskussionen.

– Jag köper inte det där. Jag har aldrig sett höger och vänster på det sättet, däremot finns det i ett stort och brett parti olika åsikter.

Enligt Ulf Bjereld gör partiledarstriden och den politiska splittringen att Håkan Juholt redan från dag ett sätts på svåra prov.

– Hans mest akuta uppdrag är att hålla samman partiet och stärka sammanhållningen så att de sår som har rivits upp inte får fäste och leder till falangstrider.

Då gäller det att den nyvalde partiledaren kan ”samla” VU.

– Lyckas han kan VU bli ett mer drivande gäng än tidigare. Men om förtroendet för Juholt sviktar då kan VU på grund av sin ökade spännvidd bli en bromskloss, säger han.

Håkan Juholt själv underströk i går att han inte ser några problem med att personer inte går i takt.

– Jag tror inte på idén att jag blir bättre om de som tycker som jag och håller med mig jobbar närmast mig.